Holger, du fattas oss!

Ett år har gått sen Holger somnade in.
Han var världens finaste trots att han snodde mat från diskbänken,
la möss på trappen, uppfostrade Erik att vara mer en katt än en hund, när Erik började sitta på fönsterbrädorna som valp började vi ana oråd ;)

Det är tomt utan dig Holger!

Jullov kan jag lova!

Sista helgen gick lika bra som alla andra helger. Det har varit sååå kul och sååå häftigt. All beröm vi fått ska jag spara i en liten ask i mitt inre och ta fram när jag tvivlar! För gästboken låg så fint och prydligt i vårt kontor å samlade damm till bättre behövande... typiskt.

Men som rubriken utlovar så har vi här på Lyckhem Jullov för fulla muggar. Vi myser, dricker julmust, rullar i snön, Herr Pensionat plogar å plogar så stackars Bosse lär behöva jullov snart han med!

Här får ni lite bilder tagna av Herr Pensionat, Henrik Ahrnborg.

Herr Pensionat gick upp i natt å fotade fullmånen! ser ni snön som gnistrar? Så underbar bild!

Parismössan :)

Sista sittningen!

Ikväll är det sista sittningen. Känns väldigt skönt men lite tomt som alltid. Nu väntar en lugn vinter med mycket renoveringar och förhoppningsvis även lite ledig tid för familjen Pensionat.
Mitt mamma hjärta blöder en aning då Aaron har fått sova borta 4 helger i rad och nu tydligt satt ner foten att det vill inte han något mer. "Jag vill va hemma mamma!!" Igår skulle han ha åkt till farmor och farfar, där han vanligtvis stormtrivs och slänger sig i bilen när vi säger att han ska få åka dit. Men han ville inte, han sa till Herr Pensionat
" Pappa jag vill va hemma och älska dig"
Herr pensionat som inte riktigt lyssnade sa glatt,
" Åå Aaron jag älskar dig oxå"
"Nä pappa, jag vill älska dig hemma!"

Aaron fick stanna hemma den här helgen, vi hade inte hjärta att släppa iväg honom och det gick bra att ha med honom i restaurangen igår kväll. Å i kväll sover Aarons underbara faster kvar och tar hand om honom. Sen har vi lite mer än 2 veckor tillsammans med Aaron då han även ska vara ledig från dagis.

Så ikväll åker julmaten ut för sista gången och grisen Greta har gjort sitt för iår!

Björkö, livet på en pinne!

Vaknar, försent som vanligt det har blivit en vana den sista veckan, skyndar upp och möter Aaron och Herr Pensionat sittandes i soffan med täcket halvt över ansiktena. Det var Laban på Tv och Aaron tyckte det var lite läskit så Herr Pensionat spelar med.
Myser en stund i soffan för att sen skynda på för att inte komma allt försent till dagis.

In i bilen, på med "mors lilla olle" på högsta volym och så iväg. Med den knallgula reflexjackan, som jag fått av Herr Pensionat, och pälsmössan på, som jag fått av mamma och ja ja jag ska inte glömma mamma, du har köpt den i Paris! ;)

Vi beger oss ut på Björkös snöiga slingerstig och jag känner mig nöjd med att jag är ute i tid så jag inte möter bussen, det är så drygt att backa hela vägen tillbaka.
Framme på dagis lufsar vi upp, jag och Aaron, och kommer in i värmen. Samtidigt kommer 3 andra familjer varav 2 alltid har lite bråttom då dom ska hinna tillbaka till passbåten som tar dom ut till ön. Det är inte bara jag som har tagit på mig den fina knallgula reflexjackan, det är nämligen högsta mode här på Björkö, karl som kvinna, gammal som ung har vi gula reflexjackor.
Det tjötas lite om den kommande stormen och sen skyndar alla föräldrar iväg igen.

Jag kör hemmåt igen och möter grannen som är mellan 85-90år körandes elgegant, men jag har slutat vinka när jag möter henne, för hon ser aldrig att det är jag. Samma granne, för några år sen, berättade vaktis att han mött henne en tidig morgon puttandes på en gammal kälke full med ved. Ni vet en sån där kälke som man kan stå ibak och sitta i fram, lite som en spark.
Vaktis skällde på henne att hon minsann var för gammal för att putta så mycket ved. Så han knöt fast kälken i dragkroken och tanten som vägra sitta i bilen då hon måste ha koll på veden stod elegant bak på kälken.
Det ekipaget skulle jag vilja ha sett!

Kommer hem fixar frukost till Herr Pensionat och hans kompanjon som ska hjälpa till i köket idag. EFter en liten stund ringer Björkö Miljöh Teknink och berättar att han och Klang ska komma och hämta våra grovsopor. Så nu är dom här så det är lika bra att sätta på lite kaffe till Kling och Klang innan dom fortsätter iväg.

Ja, det var mitt Björkö i korthet. Nu ska jag, efter att ha drukit kaffe med Kling och Klang, baka julgodis för hela slanten!

Sista helgen nu.

Kram
Ullis

En tidig kväll för pensionatsvärdarna.

Efter en skön dag där vi kunnat komma ikapp med sånt som släntrat efter lite. Herr Pensionat har röjt ute, städat upp och gjort snyggt. Han har även inspekterat muddringen nere i viken där vår nya brygga snart ska ta form, ska bli spännande. Själv hann jag aldrig ner för att titta innan det blev mörkt då jag suttit vid skrivbordet hela dagen.

Men vi är båda så trötta efter helgen så nu ska vi krypa ner i soffan med varsinna täcken och kanske till och med somna till lite.

Nu håller vi tummarna att Aaron sover ostört oxå :)

Go natt

Kram
Ullis

Det här om det som hänt.

Vi har jobbat arslet av oss denna helg. Tack all underbar personal som jobbat så bra och bara lett när det visar sig att Pensionatsvärdinnan har överbokat lite :) Å tack alla gäster att ni kom, åt och njöt!
Men det gick bra och trötta var vi allihopa när de sista gästerna åkte efter frukosten på Söndag.

Precis när frukostserveringen började ebba ut och gäster började checka ut berättade Herr Pensionat vad han hört på nyhetsmorgon. En självmordsbombare i centrala stockholm. Det känns ofattbart och overkligt. En konstig känsla sprider sig när jag tänker på att jag sprang runt här i min lilla bubbla med känslan att hela världen kretsar runt vårt lilla julbord, samtidigt så planerar någon, bara några mil bort, att spränga sig själv.

Jag berörs av att mannen i fråga hade familj, jag berörs över att han var i min ålder och jag berörs även av hur dåligt han måste ha mått.
Men något som berör mig på ett helt annat sätt är folkmassan runt omkring. Först handlar dom instinktivt och flyr, men sen tar hjärnan över och många vänder sig om för att filma med sina mobiler eller annat.
Detta berör mig på ett konstigt sätt. Skulle jag handlat likadant? Har vi här i Sverige en sån konstig verklighetsbild? Allt ska dokumenteras, läggas ut på FB, youtube bloggar och har man ännu mer tur kanske aftonbladet eller någon TV kanal vill köpa skiten. Ju närmre och ju hemskare bild desto mer eftertraktad är den.

Jag är inte emot att det dokumenteras och visas bilder på krig, terrordåd, svält och liknande. Det behövs för att uppmärksamma världen, inga tvivel.
Men när jag såg det här med folkmassan i Stockholm så fick jag avsmak för att dom verkade så oberörda. Det kändes som om dom såg det genom sina Iphones och inte att det hände här i vår verklighet.

Julbord i massor!

Gårdagens sittning gick super bra. Jag mår bättre, inte bra, men mycket bättre. Jag måste faktiskt krypa till korset och erkänna att jag är en liten piplisa när jag blir sjuk. Inte det att jag blir förlamad och måste ligga i horisontelt läge så fort febern slår in. Utan mer att jag vill att alla ska veta att jag är väldigt sjuk. Påminna liksom, sucka lite högt och stöna efter att fått snyta mig för femtielfte gången. Herr Pensionat däremot bara biter ihop och kör, inget pipande här inte.

Och eftersom han inte piper tycker jag att jag kan passa på att pipa för två!

Jag och Lillan, på bilden nedan, har precis serverat frukost till våra gäster och det våfflas och mumsas på Herr Pensionats goda bröd.

Fina små kroppsavtryck har vi i snön också efter att några gäster badat bastu och rullat sig i snön.

Det är så mysigt att ha Lillan här. Hon har vart med sedan vårt första julbord 2005.
Inget julbord utan Lillan liksom :)

Nu ska lunch sittningen förberedas och även kvällens så allt flyter på smidigt.

Sjuk!

Jag är sjuk. Jag är lika sjuk som Herr Pensionat tror att han är sjuk när han bara är hälften så sjuk som jag är nu.
Har tvingat i mig färsk ingefära och ska nu toppa med panodilbrus, berocca och honungsthe.
Denna dunderfökylning finns inte de närmsta 3 dagarna. En pensionatsvärdinna har inte tid med det i juletider.

Idag kom Aaron å klättrade på mig när jag låg febrig i soffan.
Jag: Aaron, var försiktig med mamma nu, jag är lite sjuk.
Aaron: Varför?
Jag: För att jag har fått några baciller på mig.

En stund senare när jag ger Aaron en kram
Aaron: Mamma, va lite försiktig med mig för jag har silver på mig.

Efter en stund förstod jag att han menade baciller :) Sött!

Kram
Ullis

När katten är borta...

Man kan inte alltid lita på personalen med tanke på att vi serverar Äpple och rönnbärs glögg från Norrtelje Bränneri ;)

Misstag.

Så har vi avverkat en konferens med julbord också, blev super mysigt och intimt då det var en liten grupp. Så skulle jag nästan kunna ha det varje dag. Trevliga människor och perfekt julstämning med lagom många gäster!
Jag lyckades göra världens dunder tabbe. En sån man bara inte får göra. Så igår ville jag ta mitt pick och pack och bosätta mig i en stuga långt upp i bergen där ingen har möjlighet att träffa mig. Eventuellt att hunden hade kunnat få följa med.
Men tack vare underbar personal, och ännu mer underbara konferensgäster tror jag att summan av kardemumman blev bra.

Nu är det bara jag som måste komma på banan igen. Nästa konferensgäster kommer om 2h.

Kram
Ullis

En blogg med bilder!

Hemgjort godis

Hissad gran

Ljusmys

Julkulor och örhangen som vi säljer

Morgonbak!

Imorse klev jag upp kl 7 för att baka färdigt för helgens julbord. Gick först ner till pannan och tände den så det är varmt å gött till våra gäster.
Saffransbiscotti, julkola och sockerkakan är färdiga. Men jag måste säga att vi har världens sämsta slickepott. Är det inte meningen att den ska vara lite böjbar för att få ut allt ur bunken? Vår är stenhård....

Kram Ullis

Ps. jag vet att layouten inte är så fin här på bloggen, jag tröttnade efter ett tag. Lovar att göra den finare snart!

Vacker morgon!

Denna kyla oroar en stackars Pensionatsvärdinna då vi har 17 byggnades i runda slängar som kan få för sig saker när termometern visar minus. Jag känner mig väldigt maktlös och får flashbacks till förra vintern när allt frös. Till och med här hemma. Vi har ca 15 toaletter att välja på här på anläggningen men ingen gick att använda på 3 dygn. När jag var uppe och handlade på affären passade jag på att göra mina behov. Det var fruktansvärt. Då kunde inget muntra upp mig. Herr Pensionat slet som ett djur för att släppa isproppen här inne hos oss iaf. Det var tur att Aaron fortfarande hade blöjor.

Än så länge har jag positiva tankar om vintern, inte bara positiva men det är bara dom jag tänker släppa fram.
I dag är det så vackert, det måste ha vart fuktigt i natt för alla träd är vita och himlen är klar blå och solen lyser. Jag tänker njuta av det när jag sitter här på kontoret en stund. Sen ska jag in till tvättstugan där det har fryst och då kommer jag ha mörka tankar.
Men inte nu.
Nu är det vackert och jag har fötterna på en fårskinsfäll och Erik ligger på fötterna och värmer.
Det är underbart. Så det så.

Kram
Ullis

En blogg utan bilder!

Jag har så mycket fina bilder som jag vill lägga ut efter helgens julbord. Det som hindrar mig är att det är i Herr Pensionats kamera dom befinner sig (han har en sprojlans , Sonys senaste) å jag kan inte ladda in från den i min dator, och Herr Pensionats dator har sitt egna liv så den vågar jag inte använda med risk för att den exploderar vilket skulle resultera i att det blev mitt fel att datorn är förstörd vilket i sin tur resulterar i en otrevlig stämmning i julbordsstressen... ja ni kan ju tänka er resten av följetången.
Så snart jag har fått lite hjälp av Herr Pensionat så ska ni få se hur fint vi har det.

Bara det att det är så mycket snö. Det har det aldrig vart så här tidigt någon gång under de 6 år vi kört julbord.
Gänget som var här i lördags åkte båt från Norrtälje och när dom skulle hem igen på kvällen gick jag efter dom med en nödig hund + att jag passade på att plocka in fotogenlamporna som hängde efter vägen. Men då var det så vackert. Stora snöflingor föll i snabb fart ner till marken. Och en sån där tystnad som bara kan bli när det snöar infann sig.
På håll såg jag gästerna med sina brinnande facklor kliva på en upplyst båt i den svarta natten.
Det var så mysigt.
Försökte ta en bild på det hela vilket självklart var omöjligt. Mörkt, massor av snöflingor och små ljussken 100 meter bort.

När jag och Erik traskade hem i snöfallet i skenet av fotogenlyktan kände jag mig väldigt lycklig. Jag är en otrolig känslomänniska som ofta låter mina känslor dra iväg med mig, vilket är både positivt och negativt. I lördags var det positivt då allt kändes så bra. Gästerna var nöjda, vi var nöjda!
Sen tog det inte många minuter innan jag kom ner på jorden igen, bokstavligen då jag snubblar på Eriks koppel och faller pladask ner och tar emot mig med att lägga all tyngd på handlederna. Gjorde helvetiskt ont. Nacken måste ha fått sig en rejäl knäck oxå då jag de efterföljande dagarna haft svårt att röra mig.
Men det gör inget. Jag är lycklig ändå!
Jag kan inte vara annat så här i juletider!

Ännu lyckligare blir jag om jag får in bilderna

Kram
Ullis

Ni måste läsa

Tones alla är någon

gör det innan ni kommer tillbaka hit och får reda på hur helgen gick!

Kram
Ullis

Dagen D

Japp ikväll lägger båten till vid bryggan och 40 glada julbordsgäster stiger av för att vara dom första som får prova årets julbord.
Jag är färdig förutom 2 sorters tryfflar som ska göras här på morgonen efter att jag vart i Älmsta och lämnat Aaron hos farmor och farfar och köpt grädde. Det tog slut igår!

Igår hissade vi granen i manngårdsbyggnaden oxå. När jag skriver hissa så menar jag hissa :) Bildbevis kommer!

I natt sov Aaron utan blöja för andra natten i rad. Vi har inte tänkt att stressa på den processen utan tänkt att när blöjorna börjar vara torra på mornarna är det dags. Men nu när mitt och Herr Pensionats huvud är helt insnöad på julbord glömde vi att köpa blöjor, två dagar i rad.
Men det har alltså funkat super.
Jag pratar med Aaron när han somnar att han inte har blöja på sig.
Sen när jag går och lägger mig tar jag upp en liten slapp Aaron som gnussar sitt ansikte i min nacke.
Jag drar ner de små pyjamasbyxorna och sätter en fortfarande helt slapp Aaron, på toaletten och efter någon sekund hör jag skvalande.
Han är så duktig min kille!
Sen kan han hela ekorren satt i granen om jag hjälper till lite grann.
Så, nu har jag fått skryta lite om trollet.

Sen kan jag ju även meddela att det inte funkade med katten Mulle. Han var super gosig och trevlig men hade nog vart i det vilda lite för länge. Stackars Erik var livrädd så fort han såg Mulle.

Det får bli en liten kattunge istället.

Nu ska jag packa Aarons väska och åka till Älmsta!

Kram
Ullis

Morgonstund!

Grabbarna ligger fortfarande och sover medan jag sitter i soffan med laptopen och lyssnar till vinden som viner. Hunden ligger uppkrupen vid min ena sida och teet rycker på den andra. Skönt med en egen lugn stund på morgonen innan julstöket kör igång igen.

Det går riktigt bra, oförskämt bra. Det kan bero på att jag har lämnat över dessertbordet till Herr Pensionat. Jag har gjort knäck, pepparkakor, nougatcrisp och idag ska jag göra saffran biscotti. Så det mesta är klart från min sida.
Vandrarhemmet ska pyntas lite mer och sen ska jag ut i skogen om en liten stund och plocka mer mossa.
Aaron kom hem med en påse från dagis som han plockat! Dom är helt underbara på Aarons förskola. Inte bara för att barnen får plocka mossa :) Men det är så underbar personal och stämningen bland alla (läs:9st) barn är så härlig.
Jag ska berätta mer om förskolan Piggskutan.

Igår var jag till Norrtelje Brenneri och hämtade julsnaps och glögg. Vi provade glöggen igår och den var underbart god. Kryddad med äpple och rönnbär. Ett hett tips att införskaffa, fast jag är osäker på vart ni kan köpa den förutom på Arlanda. Så ni får komma hit eller åka till Arlanda helt enkelt!

Var även förbi Musko rökeri för att hämta lammkorv och julskinka. Det var ett äventyr i stormen på oplogad smal skogsväg! Men jag och min vita blixten till bil fixade det galant.

Nu ska jag ut med hunden innan baket ska ta fart och barn ska till dagis.

Kram Ullis

Baka baka liten kaka!

Ja det här med att skapa julstämning går ju sådär. Igår bakade jag pepparkakor med spotify inställt på julmusik. Började väl arta sig lite när det doftade nybakta pepparkakor i hela köket, tills Herr Pensionat kommer in.
"Dom är alldeles för mjuka, sänk temperaturen och kör dom längre"
Sagt och gjort. 10 minuter senare så dricker vi kaffe och generösa pensionatsvärdinnan bjuder på det jag skapat.
Herr Pensionat: "Dom är alldeles för hårda, du har kört dom för länge..."

Kram
Ullis

Destination Roslagen!

I går var jag först på kursen för kvinnligt företagande. Projektet heter QUL utveckling. Kom på att jag glömt skriva det!
Det var väldigt givande och satte igång många bollar i mitt huvud.
Sen när det var slut skyndade jag vidare till Åkersberga för att gå på seminarium om Destination Roslagen. Missade mycket av dagen men hann till en mycket inspirerande föreläsning av Julian Stubbs, det är han som står bakom strategin "Stockholm-the capital of Scandinavia" som säkert många av er har hört någonstans, någon gång.
Efter det var det en föreläsning om Värdskapet, det kan ni läsa mer om här. Väldigt intressant och bra föreläsare även om jag förstår att det inte kan vara lätt att komma upp efter Julian Stubbs som var lysande!

En mycket inspirerande dag helt enkelt och trött var bara förnamnet när jag kom innan för dörren 23.30 och stupade i säng.

Precis när jag somnat blir det ett jäkla liv i vardagsrummet och då har den nya familjemedlemmen vid namn Mulle rykt ihop med den tillfälliga familjemedlemmen som är svärfars fina (läs adhd) hund som bor en vecka hos oss.
Tumult utbryter och slutar med att Herr Pensionat har fått ett par kattklor i foten och blöder och vår första familjemedlem hunden Erik är super rädd och ligger under täcket och fiser.

När lugnet lägger sig somnar jag äntligen som en klubbad säl.

Nu ska jag göra en målkedja som jag fick lära mig på kursen igår. Få se om jag vågar lägga ut den här!

Kram
Ullis

Julbord i skärgården!

Det är kul att det är sådan efterfrågan på vårt julbord. Första året vi hade julbordet var vintern 2005. Vi diskuterade då vad vi skulle göra för att vårt julbord skulle sticka ut i mängden. Vi bestämde då att först och främst skulle allt va hemlagat. Inga halvfabrikat! Det enda som vi ÄNNU inte gör själva är prinskorven.

Efter första året fick vi väldigt mycket beröm och folk var överförtjusta i maten. Då sa vi till varandra att om några år ska vårt julbord vara så eftertraktat att folk ska behöva ringa i september för att ens få plats.
I år hade vi hälften av platserna kvar i september!

Få se om jag är bättre på att låta er följa med i julförberedelserna i bloggen i år.

Jag ska verkligen försöka!

Kram
Ullis

Utökning i familjen!

Vi har tagit klivet. Beslutet fattades på 1 minut då tillfället bara dök upp.
Vi har blivit med katt. En liten Mulle på 8år har flyttat in hos oss då grannen flyttar och kan inte ta med sig honom.

Han kom igår och var först väldigt skeptisk till sin nya bostad. Nosade runt och pep högljud. Då vi skulle iväg på begravning var vi tvugna att lämna Mulle ensam och när vi kom hem hittade vi honom inte.
Vi letade överallt och kunde inte förstå vart han va. Men tillslut hittade vi honom sovandes i Aarons säng under täcket!
Nu är han hur kelig som helst och sov mellan mig och Herr Pensionat inatt. Men sent i natt ville han ut och har inte kommit tillbaka sen dess. Så jag tror jag måste ut och hämta honom hos grannen.
Han har ju levt där i 8 år så det tar väl ett tag att vänja sig!

Kram
Ullis

En sorgeklump i magen.

Idag är det begravning. Känns inge roligt för personen som lämnat oss har gjort det för tidigt och jag känner med hans familj. Herr Pensionat har växt upp med familjen och vill gärna ta adjö så det är klart jag följer med.

Men på Lyckhem händer det grejer. Äntligen åker dom hemska duschkabinerna ut ur vandrarhemstoaletterna och ersätts med nya fräscha duschväggar. Nu är det slut på detta skurande på dessa gamla kabiner!

Sen håller jag på och försöker ställa om min lilla hjärna på jul. Julpynt, julgodis och julstämning. Det är 2½ vecka kvar till första sittningen och jag är mentalt fortfarande kvar i juli så det krävs lite arbete :)
Jag funderar på att ta en insperationsresa till Ikea där det tydligen har vart jul sen en månad tillbaka, eller mitt favoritställe som finns i min hemstad, Fulleröhandel! Det ska jag. Ska bara berätta det för Herr Pensionat.

Sen har jag en liten plan. Jag låg nämligen i soffan igår i hemsk huvudvärk och slötittade på tv. Det var förkväll, har inte sett det förut, och där hade dom en tävling att man fick handla för 35.000kr under programmets gång. Jag och Herr Pensionat kommer sällan in till stan, ingen av oss är några shoppingfantaster så detta skulle passa oss ypperligt. Om några veckor söker dom ett par som vill ha hjälp med julhandeln!!! Jag ska söka och jag har lyckats övertala Herr Pensionat att ställa upp i att springa runt med gynning och göra bort sig i TV.
Jag behövde bara påminna honom hur det brukar va när vi ska julhandla.
Detta sker någon dag innan julafton då julborden är avslutade.
Det är då alla är som mest stressade och trängs och är otrevliga och köerna är lika långa som på Ullared.

Nu ska jag bara övertala TV4 oxå!

Kram
Ullis

Just nu gråter jag!

Pensionatsvärdinnan gråter av lycka i skrivande stund. Det är som i reklamen för trisslotter (förrutom att den lilla detaljen att jag skulle bli rik är utebliven) plötsligt händer det!

För 2 år sen gjorde jag herr Pensionat något jätte dumt. Vi köpte ett bokningssystem. För att göra en lång historia kort så innebar denna dumhet att det kostade oss multum. Jag har gråtit, vart arg, hysterisk och gråtit igen. Jag har fått samtal av gäster som försökt boka på internet men inte förstått sig på detta system som hör ihop med bokningssystemet.
Det hänger sig, buggar sig och ringer man support så får man ett ärrendenummer så återkommer dom.... några månader senare! Jag har till och med ett ärrendenummer kvar sen sommaren 2009 som jag har släppt för jag orkar inte bråka mer. Problemet som dom inte löst är att det kan överboka via nätet.... känns som om det borde ligga lite högre i prioritet.
Så till alla er som funderar på SPECTRA SYSTEMS, don´t do it!

Men nu har vi, eller snarare Herr Pensionat, har hittat ett system efter letande på nätet. Jag har precis pratat med en tjej som jobbar där och vi har lekt runt en timme i deras system och jag överdriver inte när jag 10 gånger under den timme vi pratade fårgade om det verkligen var så lätt.
Och allt ingår, det kostar inte 7000kr extra för att få den svartaboxen installerad. Nä, här ingår det OCH vi behöver inte ens ha en svartbox här utan den är hos dom!!

Som sagt, Roomservice I love u!

Snöblask.

Det var en jätte rolig första dag på kursen, känner mig redan inspirerad och då är det ändå 4 gånger kvar. Det var ett litet äventyr att ta sig hem sen i snöstormen på motorvägen. Men det gick bra. Det var skönt att jag hade sällskap av min trevliga väninna som driver Fejans Krog och vandrarhem. Hon är också med på kursen.

Väl hemma fick jag se detta trevliga inlägg i Lindas blogg. Jag har följt hennes blogg sen en lång tid tillbaka, följt hennes kamp att bli gravid, hennes kamp i att va gravid och hennes kamp att föda barnet. Jag beundrar hennes talang att beröra med hennes texter och jag älskar hennes tokiga, känslosamma och asroliga inlägg. Så fick lilla Lyckhem en del i allt det där. Känns kul.

Sen igår hasplar Herr Pensionat ur sig att han tycker min blogg är ful. Måste byta färg å bilder etc. Då känner jag att det kan faktiskt han få göra så den blir fin och passar ihop med vår hemsida. Eller så kanske vi kan göra det tillsammans. Ja, ni märker ju när det händer!

Kram
Ullis

Ta tag i saker!

Japp, en sån dag idag där jag ska ta tag i saker. Trassel saker som grämer min lilla hjärna. Det tar emot lite att ringa runt för att få klarhet i krångliga saker med den beryktade F-kassan. Det är inte lätt att vara arbetsgivare ibland... Men det kommer kännas underbart efteråt!

Det är väldigt vackert här på Lyckhem just nu iaf. Solen ligger så lågt hela tiden och så är det frost överallt så det får sånt härligt skimmer. Underbart med fint väder. Och det hade vi ju hela helgen då vi hade folk här. Super mysigt va det att först ta hand om ett gäng som firade mammans 60års dag och sen ta emot par som ville komma hit och novembermysa. Jätte kul var det, och väldigt skönt att inte behöva ha någon personal utan att det bara va jag och Herr Pensionat som jobbade. Nu har vi ju världens underbaraste personal som är bäst på alla vis, det är inte det. Men att bara få vara med min egna Herr Pensionat och inte behöva agera arbetsgivare är väldigt skönt ibland!

Kram
Ullis

Efter helgen!

Gästboksinlägg efter helgen.

"Lika god mat och lika charmiga rum som vid Grythyttans gästgiverigård men betydligt mer personlig atmosfär och fina omgivningar.
Tack för en underbar upplevelse.
Ruby och Kjell som firade sin 27:e bröllopsdag här"

Det värmde!

Ibland får jag gråa hår!

Det är lätt att älska mitt jobb. Det är lätt att jobba dygnet runt fler dagar i rad för ngt som jag brinner för och något som jag vet att jag gör bara för mig och min familj och dess framtid.
Men det är även lätt att glömma bort det ibland, hur lätt det är.
Ibland kör jag rakt in i en stenvägg och undrar vad jag håller på med. Varför gör jag detta? Kan jag det här? Kommer jag kunna tillföra Lyckhem det som behövs för att bringa guld och gröna skogar?

Det jag vet att jag är riktigt bra på, det är att få er att trivas när ni kommer hit. Jag är jätte bra på att arrangera fester, bröllop och sammankomster så det blir som ni har tänkt. Jag är bra på att få snyggt och rent där ni ska bo, och har det missats ngt så är jag väldigt bra på att kompensera och ordna upp direkt.

Men allt det ovannämnda är när ni väl har kommit hit.
Det stora jobbet är innan och efter, framförallt innan. Jag måste ju få hit er, få er att veta att vi finns och visa en bra bild utåt som stämmer överens med verkligheten.
Vi måste hänga med i prisändringar, mordernisering, lagar och regler, personalfrågor, underhåll av byggnader, renoveringar, momssatser, affärsplan, budget, kundkontakt, vara blixtsnabb på att skicka ut offerter vid förfrågningar, mat och dryck.... ja jag skulle säkert kunna fortsätta i det oändliga känns det som.
Oftast ser jag det som en utmaning och det är kul att kämpa och lära mig tillsammans med Henrik.
Men ibland så kommer den där stenväggen och jag känner mig som en liten flicka som står inför mount everest.
Herre gud, jag var 21 år när vi flyttade ut hit och började driva rörelsen. Jag skulle bli socionom var min tanke... inte pensionatsvärdinna!

Men som jag skrev i början, det är väldigt lätt att glömma hur lätt det är att ha det alldeles underbart här ute, när jag börjar tänka på det där sättet, att jag inte klarar av det.

Så nu i höst så hade vi en kör här på övningshelg, en av deltagarna undrade om jag var intresserad av en kurs i egetföretagande som kvinna. Hon var med i ngt projekt där dom erbjuder en 4 dagars kurs i ungefär allt jag nämnde ovan.
Det var nästan lite för bra för att vara sant.

Så på tisdag åker jag in till stora staden och ska lära mig allt jag inte kan!
Här hittar ni min räddare i nöden som kom som en skänk från ovan!

Kram
Ullis

Nu är vi tillbaka!

Från en underbar och behövlig semester. Fy bubblan vad vi har latat oss, badat oss, solat oss, ätit, sovit och framförallt umgåts hela familjen dygnet runt utan avbrott.

Att åka en såndär kryssning med Royal Caribbean var ett mycket bra val av oss. Vi kunde aktivera oss dygnet runt om vi ville, men vi kunde även bara vara vilket vi oftast va.
Men det tål att betonas, jag besökte gymmet en gång under kryssningen och tränade så svetten rann. Jag fick lite ångest över att vi åt dygnet runt och knappt rörde oss :)

Nu är vi som sagt tillbaka och vandrarhemmet är fyllt av glada 60års firare som avnjöt en 3 rätters middag här igår kväll. Frukosten är precis färdig då brödet pep i ugnen att nu är det 98 grader, så nu väntar jag bara in gästerna.

Däremot är det inget surdegsbröd i dag, surdegarna är döda! Det hände faktiskt innan vi åkte då Herr Pensionat glömde mata dom, hemska människa! ;)
Men han har en i frysen men som tydligen skulle ta ett tag att väcka upp så vi få nöja oss med vanlig jäst idag.

Men det doftar underbart vilket fall.

Kram

Ullis

Novembermys på Lyckhem!

Tänkte passa på att rekomendera er att boka en mysweekend den 6-7 november.

Novembermys med höstenssmaker!

Lys upp tillvaron med ett dygn ute i skärgården när hösten börjar bli grå och mörk. Ni får en välkomstfika vid incheckning framför brasan och har sen tid att göra ingenting i vårt bibliotek, pub eller ta en promenad till havet. Sen står den vedeldade bastun till ert förfogande, boka en tid i receptionen. På kvällen avnjuter ni en fast 3-rätters meny i pensionatsmatsalen, i skenet av tända ljus, med utvalda viner och andra drycker.
Efter en natts sömn i våra pensionatsrum eller vandrarhemsrum med bäddade sängar står frukostbuffén uppdukad med hembaktbröd och andra godsaker.

Varmt välkomna önskar Ulrika och Henrik med personal.
Pris i Pensionatsrum 1700kr/dubbelrum
Pris i vandrarhemsrum 1450kr/dubbelrum

Boka!

Resfeber!

Ja, nu är det inte många dagar kvar tills vi lämnar kalla Sverige. För kallt är bara förnamnet just nu. Även om vädret bjuder på klarblå himmel och sol i skrivande stund sitter jag här på kontoret och huttrar. Var precis och satte på mig fårskinntofflor och halsduk. Vi har ju värmepump i vårt hus som funkar jätte bra MEN den når inte riktigt in i kontoret. Så här på lågsäsong så spenderar jag säkerligen 80% av min tid här inne, kanske dags att göra något för det är svårt att skriva på datorn med lovikavantarna på.

Anar man inte till och med att min näsa börjar bli lite röd.
Nä, detta ska åtgärdas med ett av våra Bauhaus inköp på studs. Jag måste ändå ut och sätta på värme i min mors lilla stuga som hon hyr då hon entrar Lyckhems marker imorgon.

Återkommer...

//En kall Ullis

Storm med klass 2 varning!

Sitter inkurad vid datorn och ser på vinden utanför. Längst ner vid slänten ner till pannan ser jag herr Pensionat och hans kompanjon P slita med att gräva bort stora stenar. Kompanjon P har en gigantisk grävskopa som han lassar bumlingarna på Bosse och hans lilla flak. Bosse ser ut som en liten leksakstraktor jämfört med den stora grävskopan. Till herr Pensionats förfäran väljer Aaron numer att åka med Kompanjon P :) Bosse är inte lika häftig längre!

Själv sitter jag inne med mina bumlingar till papperhögar. Jag börjar få ordning efter sommarens kaos. Men det är så frustrerande att jobba med papper tycker jag. Det känns inte som om jag gör något. En hel dag kan gå så frågar herr Pensionat vad jag gjort. Å då blir jag nästan sur för att jag inte kan komma på något.
Men idag gjorde jag en lång lista, även på små saker som att skicka iväg en offert. Ringa om olika saker etc. Så när jag bockat av allt så fick jag ihop det till 12 punkter! Så nu känns det bättre.

Så har jag gått och anmält mig till en kurs i november för kvinnliga företagare. En av konferensgästerna som var här tidigare i höstas var engagerad i ett utbildningsprojekt här i stockholmslän så bjöd hon in mig och jag tog tillfället i akt! Jag fick även med mig min kära vän på grannön!
Ska bli spännande.

Nu får jag fikagäst!
Här har ni en bild på grabbarna som jag ska lite på att göra fint runt stora annexet... vad tycker ni, ser dom ut att lita på???

Om här och nu!

Vardagen börjar verkligen få sitt grepp om oss. Jag och Herr Pensionat gjorde till och med en veckomatlista igår. Det är väldigt sällan det händer då vi väldigt sällan har en hel vecka där inget speciellt inträffar.
Jag har även börjat träna regelbundet vilket tyder på lugnt i jobbfronten. Hunden Erik får långa skogspromenader istället för snabba cykelturer för att hinna trötta ut stackarn. Vi börjar leva lite mer normalt helt enkelt på höstarna.

I julas när vi var tvugna att ta bort vår älskade katt Holger sa vi att till nästa höst ska vi skaffa ny katt. Vi är där nu. Men det verkar som om varken jag eller herr Pensionat är redo. För vi blir erbjudna katter från alla håll och kanter, men vi har alltid en anledning till att tacka nej.
Det är svårt. Holger var ingen vanlig katt. Han var världens bästa katt. Återkommande gäster och grannar frågar efter honom och så sent som igår hade vi grannar på lite fika besök och pratade om Holgers tokigheter en lång stund.

För ett år sen, innan Holger blev dålig, var vaktis hundvakt åt två små jakthundar. Ettriga små hundar. Sånna där små hundar som är i Eriks storlek och mindre bekom aldrig Holger. Han sprang aldrig för dom utan bjöd hellre upp till fajt om så krävdes. Holger var en väldigt stor och kraftig katt och det visste han nog om.
Men iaf så skulle Fru Vaktis gå ut med dom har två små jakthundarna och öppnar dörren och där står Holger på trappen och vill komma in. Varpå hundarna blir skogstokiga och sliter i kopplen och skäller och morrar. Holger rör sig inte ur fläcken och stackars fru Vaktis försöker få ordning på de vilda hundarna samtidigt som hon försöker få Holger att gå sin väg.
Till slut är hundarna så uppspeedade att dom ryker ihop med varann istället när dom inte når Holger. Varpå Holger ser nöjt på dom och knallar förbi dom in i huset....
Det var Holger i ett nötskal!

Apprå på bortgång så har våra surdegar dött... Hela sommaren har herr Pensionat bakat bröd på dom, men nu i vardagen så glömdes dom bort att matas. Så tack för erbjudandet att mata dom på vår resa, men tyvärr är dom döda.
MEN sån tur va har herr Pensionat fryst in lite av den ena surdegen. Så till nästa weekend som är den 6 november så kommer ni kunna njuta av det goda frukostbrödet igen!!

Å nu tänker jag påminna er om julbord i god tid, för förra året fick jag neka jätte många som var så ledsna att det redan var fullbokat... det börjar bli fullbokat redan nu, så tveka inte ni som vill komma! 3-5 10-12 och 17-19 december är ni välkomna!

Kram
Ullis

www.lyckhem.nu

Hösten är äntligen här!

Jag älskar ju verkligen hösten. Färgerna, lukten, luften, lugnet, svampen, regnet... Ja hösten här allt.
Men denna höst är faktiskt förste gången som jag känner att jag missat sommaren. Den bara flög förbi. Det var så underbart varmt men då hade vi som mest att göra. Jag låg på stranden en eftermiddag med Aaron efter att ha hämtat honom på dagis, vi var ut 3 gånger med båten och badade någon timme eller åt lunch på någon av alla ökrogar.
Iofs så blev det många natt dopp från bryggan efter att ha stängt restaurangen, vattnet var ju ljummet!
Men jag är inte bitter!! För om 2 veckor åker jag och Herr Pensionat och lilla charmtrollet (Aaron) på semester i 11 dagar. Jag skriver det igen...11 dagar. Det har aldrig hänt. Sist jag och Henrik var på semester var innan Aaron föddes, för 3 år sen ganska exakt. Sen hade vi iofs 4 dagar i Vemdalen i vintras. Så här ska det njutas.

Först ska vi bo på hotell i Barcelona 4 dagar innan vi kliver på en av Royal Caribbeans kryssningsfartyg som tar oss längs Italiens kust. 7 dagar med allinklusiv.
Jo jag tackar jag

Vi har två saker att lösa innan vi kan åka.
1. Någon som kan ta hand om vår snälla lilla hund.
2. Någon som kan mata surdegarna...

Men innan vi har semester i åtanke ska vi slå till med årets höjdpunkt.
Eld över hav och land.
Det kommer bli så otroligt häftigt med en härlig 3 rättersmeny, och sen en eldshow ni sent kommer glömma!
Läs mer på vår hemsida www.lyckhem.nu eller facebooksida http://www.facebook.com/#!/pages/Bjorko-Sweden/Lyckhem-Skargardspensionat/106865039350624>

Hör snart igen!!

Fredagsmys!

Nu har gruppen åkt och Lyckhem är tyst igen. Eller tyst och tyst. Det blåser något enormt ute så det viner i våra gamla fönster och väggar. Stugorna är fullbelagda men dom sköter sig heltsjälva i stort sätt. Så jag satt och räknade och kollade igenom min kalender och insåg på fullaste allvar att denna helg är första helgen sen 21-23 maj som vi är lediga en hel helg!
Så nu är det dags för fredagsmys och boande i soffan hela helgen innan det är dags för personalfest på måndag!

Trevlig helg och trevlig läsning, våra senaste gästboksinlägg här...

28 augusti Bröllop Så mycket kärlek!! Även i maten, MUMS!

Sofi och Micke:s Bröllop 28/8 2010
ett minnesvärt bröllop som gick i kärlekens "lila" tecken. Tack för underbar mat, personal och härliga Lyckhem & tack för ett fantastiskt bröllop i den mysiga lilla kyrkan.
/Släkten Persson med respektive / Långshyttan Dalarna

29/8
Tack för ett underbart bröllop 20100828. Allt var perfekt. <3
Vi är så tacksamma! Ni är bäst!
Många kramar från brudparet.

2010-09-03
Tack för jättegod mat och Trevligt bemötande.
Liljegårdens personal, Örsundsbro

Det är så jag blir lite rörd ibland... men det ska inte stiga mig åt huvudet. Vi har lång väg kvar jag och Henrik innan allt är perfekt!

En höstkväll med höstsvamp!

En riktig höstdag har det vart idag med sol och regn och blåst. Konferensgästerna samlas runt brasan i matsalen innan middag och värmer fingrarna efter att ha haft Walkietalkabout med Erevent. Ett mycket trevligt evantbolag som vi samarbetar med!

Nu avnjuter dom en 3-rätters under skratt och glada röster. Kvällensmeny består av en

Höstsvampstartlett med tryffelcreme

Lammytterfilé med rödvinsky och rotselleririsotto

Chokladkaka med havtornsorbé

Jag och Mickespring har jobbat på bra idag med att börja få ordning efter sommarens kaos och bröllop. Glas och tallrikar börjar hitta tillbaka till var de kom ifrån och personalgarderoben har tömts. Nu ser vi fram emot en lång kväll med drinkar och mingel. Sen ringer väckarklockan 5.30 för att förbereda deras frukost :)

Kom på att jag måste berätta för er om Herr Pensionats surdegar. Jag återkommer :)

Det är tur man glömmer fort!

Under högsäsong är det restaurangen som kräver mest energi. Att städa rum, byta toarullar och soppåsar ser jag som avkoppling. Även om det kanske är roligare under en häktisk kvällsservice jämfört med att upptäcka bromsränder i toalettstolen.

I slutet av juli började både jag och personalen känna av att vi jobbat dygnet runt. Men så fort vi stängt restaurangen för säsongen så längtar vi tillbaka. Som sagt, det är tur man glömmer fort :)

Det är visst någon som är tillbaka!

På en ny månad. En höst-månad. Det kunde väl inte vara mer passande än att starta upp mitt bloggande igen. Det har vart en behövlig paus från min sida. Inte att själva bloggandet är speciellt betyngande, inte alls. Utan när det blir så otroligt mycket att göra för mig, som det har vart denna sommar måste jag rensa ur vissa måsten både roliga och mindre roliga för att fungera. Så jag valde att ta en paus.

Nu har jag valt att denna paus är färdig, fenito och ett minne blott. I´m back!
Så tillsammans med hösten kliver jag in i en ny fas. En fas där jag numer hinner andas, tänka och gå på toaletten, dock sälla ifred då jag har en liten tvååring som hör på mils avstånd bara jag öppnar toalocket... "Vad gör du mamma, kissar du? Bajsar du? Får jag titta på din rumpa? Var är din snopp?" Underbart :)

Sommaren, sommaren. Jag vet inte vart jag ska börja. För att göra en lång historia kort kan jag skriva.. Varmt, hett, svettigt, MASSOR av folk, stress, panik, förtjusning, lycka, sena nätter, tidiga mornar, ömma fötter, härliga människor, trötthets tårar, glädje tårar och fett kul!
Sen tonade denna högsäsong ut och övergick i bröllopets tecken. Bröllop varje helg hela augusti. Helt underbart. Att jobba med lyckliga människor är inte fyskam.

Men en liten berättelse från sommaren ska ni få. Herr Pensionat var ledig en kväll efter att ha slitigt i 2v ensam i köket och Kock nr2 hade kommit tillbaka. Jag och min vapendragare Mickespring, som har jobbat som servitör hela sommaren, tyckte att Kock nr2 förtjänade ett litet spratt efter att ha lämnat oss i 2veckor att klara oss själva.
Det var en häktisk kväll med fullsatt restaurang å många 3-rätters. Kock nr2 slavade på och spottade ut rätter efter rätter.

Under kvällens gång hade vi haft en liten besökare runt kassaapparaten i form av en harskrank. När Mickespring serverade ut en Biff med bea och samtidigt dukade av ett bord som ätit desamma kom jag på den braiga idén att trycka ner den arma harskranken i den äldra bea sås koppen och återvända till köket och berätta för kock nr2 att detta inte hade uppskattats av gästen... sagt och gjort. Mickespring tog på sig uppdraget, då jag redan grät av skratt innan vi ens på börjat buset, och dundrade in i köket och drämde ner såskoppen och gormade argt i stil med " Detta var ju inte speciellt trevligt"

Ni skulle se kock nr2´s min. Han blev dödsförskräckt och undersökte denna såskopp med fasa i blicken.
Vi hade dock inte hjärta att spela på så länge så efter att vi sett hur hans ansiktsfärg gick från högröd till likblek började vi skratta.
Han var inte glad kan jag meddela. Han fnissade med oss en stund med sen muttrades det en hel del om "hämden är ljuv" och "ni ska allt få..."

Bara en liten historia från sommarens soliga dagar.

Hörs imorgon!

Kram Ullis

Avkylning!

Idag har jag jeans på mig. Det är helt underbart. Det var faktiskt behövligt med en avsvalkande dag. Det var ett tag sen jag kände den här energin som jag känner idag. Värmen har nästan knäckt mig och Herr Pensionat. Att det bara väller in folk tänker jag absolut inte klaga på. Men att arbeta långa dagar i denna hettan tär mkt på oss.

Men, idag känns det som bort blåst!

Imorgon kommer det reportrar från tidningen Lantliv och ska spendera en natt. Ska bli spännande och se vad det blir för repotage!

Stackars Vaktis!

Här kan ni läsa om förra missödet med brevlådan. Det här kan ju bli en rolig följetång :)
http://ulrikas-lyckhem.blogspot.com/2009/07/skadegladje.html

Blood, sweat and tears!

Å herre jisses... jag rinner snart bort! Vi har haft en fullsmockad helg både på boendefronten och i restaurangen. Oj vad vi har jobbat. Så har jag så grym personal som ställer upp och sliter i värmen. Utan dom vore detta inte möjligt.

Nu ska vi servera middag till några båtluffare innan vi drar till Fejan för att koppla av en liten stund!

Men först måste jag bara berätta något roligt som hände alldeles nyss i skrivande stund!! En gäst råkar backa in i vår lilla stubbe där vi och vaktis har våra brevlådor. Det hände förra årat oxå och då var det bara vaktis brevlåda som blev helt platt, på våran blev det inte en skråma. Så vaktis köpte en stor ful plastbrevlåda som han sa måste tåla det mesta!! Nu har det alltså hänt igen. Inte skråma på vår medan vaktis fula brevlåda nu är ännu fular. Jag kunde inte låta bli att fnissa!
Skadeglädje heter det visst :)

Kram
Ullis

Lägesrapport!

Läget som råder på Lyckhem för närvarande är: Varmt, varmt och lite mer varmt. Det strömmar in folk på kvällar och mornar men på dagarna ser vi knappt en kotte... Kan dom ligga på stranden mån tro? :)
Det är skönt med några timmars stiltje så vi hinner med att fixa lite.

Det är sådan skillnad att leva här på sommaren jämfört med vintern. Jag och Henrik lever ihop, jobbar ihop och sover ihop dygnet runt alla daga i veckan, sommar som vinter. På vintern måste vi komma ifrån varandra ibland för att kunna uppskatta varandras små egenheter. På sommarn jobbar vi, lever, och bor ihop oxå, men det känns inte som vi ses. Idag tog Henrik tag i mig, då vi serverat lite lunch till två scottar som inte visste att vi inte serverar lunch egentligen, och sa " Ska vi ses hemma 5min och bara umgås, du och jag??"
Nu tänker ni snusk.... men det var det inte tal om, utan bara att sitta ner i soffan tillsammans. Tätt ihop och prata annat än jobb i 5min. Det blev inte mer än 5min, men oj vad dom 5 minuterna ger mkt.
Annars blir det bara jobb jobb jobb. Vi pratar med varann i luckan, "Ullis, kolla vilken stekgrad 5:an ska ha" "Henrik, fram på bord 23!" "Kan du byta glödlampa i rum 14?" etc etc Så låter våra samtal 90% av vår tid tillsammans.

Sen pratar vi även utveckling. Och jag har kommit på mig själv med att inte vara lite neggo till teknisk utveckling. Jag drar mig för att köpa en ny dator, känns läskit och främmande.... vi har även pratat Iphone. Det verkar ju som en bra idé.... kan ju ha mailen även där och så. Men näää det känns jätte jobbigt att behöva lära mig.
Ja ni hör hur jag låter, och jag börjar bli lite rädd för mig själv... måste komma in till stan lite oftare tror jag :)

Men apropå teknik så har vi nu fått den nya lilla svarta boxen som skatteverket satt in som krav på alla restauranger. Den är jag oxå lite rädd för. Mest för att jag ska göra ngt fel med den och sen när vi får en kolla så kommer jag få en arg blick av skattemasen som säger " Men lilla fröken, det här ser INTE bra ut.... "

Å apropå lilla fröken så hade jag en liten diskussion häromkvällen med ett par gäster som var mindre nöjda över ett getingbo som befann sig på en av stugorna. Vilket jag självklart beklagade och sa att jag skulle ordna under kvällen. ( Vi är experter på detta område då det händer då och då att getingar bygger sina bon här ute på landet) Men gästerna i fråga betvivlade mina kunskaper och ville prata med ägaren.... Dom blev lite ställda när jag förklarade att dom pratade med ägaren.
Det ät inte första gången jag får en tappad haka i mitt synfält när jag presenterar mig som ägarinna :)

Vi hörs snart igen, nu är det snart dags att slå upp portarna igen för restaurangen.

Kram
Ullis

Lyckad kväll!

Fullbokat. Nöjda gäster och en fin solnedgång. Vad mer kan man begära en kväll som denna?
Nu njuter pensionatsvärdinnan. Jag kommer inte ens ihåg hur det var där i mitten av februari när jag aldrig trodde att snön skulle försvinna.... va det här??

Kram
Ullis

Blå blå himmel för oss!

Vilket väder vi har. Å vad parasollen gör sig bra ute på uteserveringen. Det var värt att knö in dom i den lilla lilla golfen :)

Nu är min älskade bil färdig och kommer hem till mig ikväll. Det som var tokit med den var att det saknades en bult på generatorn så generatorremmen hade gått av och så behövde framvagnen justeras ordentligt. Så det var inte värre än så..... några tusenlappar senare. Ja jag passade på att köpa nya däck oxå. Vill ju vara rädd om min fina sportbil!

Ikväll är det mkt bokat på restuarangen och alla sängar är fullbokade. Underbart!

Vi hade en väldigt lugn onsdag med bara ett fåtal matgäster och några boende. Så jag och Henrik passade på att ta en lugn kväll och överlät restaurangen till personalen. Känns så konstigt att inte vara där och peta och se till så allt går bra.

Det är inte det att jag inte litar på personalen, för det gör jag verkligen. Vi har jätte bra personal. Det är nog bara ngt som kallas för kontrollbehov :)

Så jag sprang nog här nere halva kvällen ändå!

Det var så lugnt så min kära servitör passade på att fota lite.

Varsågod!

//Ullis

Mardrömsresan till Norrtälje!

Varje tisdag kör Roslagstvätt ut lakan och dukar och sånt som vi behöver. Så varje måndag ringer jag och beställer hur mycket jag ska ha. Men inte denna måndag. Dagvill som jag är just nu då varje dag känns som lördag så slog inte ens tanken mig. På tisdag morgon kommer jag till insikt, både vilken dag det är och att jag inte beställt några lakan.
Det var ju inte så mycket att göra mer än att ringa in personal som kunde jobba istället för mig och sen bege mig till Norrtälje med min annorlunda sportbil.
Min älskade sportbil tjöt som en stucken gris hela vägen. Så det var inte annat att göra än att ringa bilverkstan och fråga om jag kunde svänga in för att kolla vad det var.
Underbara som dom är på Mekasin så tog han emot mig och konstaterade att jag inte skulle köra en meter till....
Jaha, där stod jag med bilen fullastat av smutstvätt och inte en kotte som kunde hämta mig.
Jag kan ju inflika med att detta hände i tisdags = årets hittills varmaste dag!!

Jag får låna en lånebil tillslut. En liten golf. Jag får precis igen bildörren efter att ha tryckt in all tvätt i den extremt lilla bilen. Konstaterar att AC inte finns.
Beger mig in till Norrtälje, svetten rinner längs hela ryggen. Byter min smutsiga tvätt till ren tvätt inne på Roslagstvätten. Sen är nästa mål Rusta. Här ska handlas solstolar, flytvästar, parasollfötter, entrémattor och lite till. Nämnde jag att golfen var väldigt liten?
3 ggr fick jag packa om för att få igen dörrarna. Sen börjar klockan bli mycket och öppning för restaurangen börjar närma sig. Herr Pensionat mindre nöjd med situationen då Aaron inte vill samarbeta och han har massor av mat som måste lagas.
Jag jagar barnvakt medan jag väntar på att bli hämtad på bilverkstan.
Stress, värme, dålig mottagning i telefon, han som skulle hämta mig hade ingen bensin i bilen, lite mera stress.
Förlossningsandas är faktiskt ett bra knep att lugna ner sig. Så jag stod och förlossningsandades ett tag och sen löste sig allt och jag kom hem. Gästerna började droppa in lagom till att jag fått på mig förklädet och kvällen blev lyckad.

Jag ska inte glömma beställa lakan någon mer gång!!

//Ullis

Okej, nu kör vi!

Nu är den här.
Sommaren.
Med allt vad den innebär.
Hödoft, ljumna vindar, fuktiga utemöbler i kvällsdimman, svarta små barnfötter, människor som njuter.

Vi har sjösatt båten! Efter 2 år så är den i sjön. Tack svärfar!

Nu är den här.
Sommaren.

Hörs snart igen!

Kram Ullis

Kors i taket!!

Stunden är kommen... ÄNTLIGEN planterar Herr Pensionat ut sin växter i trädgården. Jag är fri. Tiden med jord i sovrummet, vattenpölar på varenda trappsteg då Herr Pensionat släpar 10l vatten upp till sin odling varje dag, är förbi. Jag kan gärna understryka att jag inte gjort ett handtag för att vår lilla värdshusträdgård ska bli verklighet. Herr Pensionat påstår att jag är växternas skräck, allt jag tar i dör :) Så jag har låtit bli att ta i alla miljarder små växter.
Däremot har jag torkat vatten fläckar, borstat bort jord, damsugit upp all lera som Herr Pensionat drar in efter att ha grävt i landet och glömt ta av sig skorna vid hans toalettbesök. Påminnt honom att det är dags att sova när han på kvällningen fortfarande står och plockar sten i landet. Jag har även sett till att han fått i sig mat. Så jag tänker snällt men bestämt säga VÅR värdshusträgård när någon frågar!

Och VÅR värdshusträdgård är jätte fin :)

Tidig morgon.

Vad gör jag inte för ett par byggjobbare som börjar sin dag tidigt tidigt och bor i en av våra små stugor. Klart jag kliver upp kl 06.00 för att fixa mackor å kaffe!

Tycker nästan att jag själv är värd en liten guldstjärna i hantverkarnas himmel. Eller så kan någon ur hantverkarnasriksförbund komma hit å måla alla våra hus som tack!

Det gör ont när knoppar brister!

Våren är här! Våren är här! Våren är här!
I söndags gick jag med shorts hela dagen, enda till kl 21.00 var jag ute med shortsen på!
Jag gillar våren och det är så vackert. Men uttrycket "det gör ont när knoppar brister" är väldigt träffande. För våren är en årstid som innehåller så mycket känslor och förväntningar. Det känns som om jag inte är ensam om den här vårtröttheten som infinner sig. För mig beror det mycket på att jag vill så mycket. Det känns som att kliva upp ur en dvala, specielt efter den här vintern, och jag vill bara att allt ska hända nu på stuberten. Men sen vi fick Aaron så har jag lärt mig att leva lite mer i nuet. Han kräver sin tid och uppmärksamhet och tillåter inte att jag springer iväg på det ena efter det andra. Vilket är super skönt och underbart, men ibland även lite stressande för en nipprig pensionatsvärdinna som jag.

Vi har haft så mycket att göra i verksamheten. Mycket folk som kommer och ska konferera och gifta sig omvart annat. Det är super kul och jag känner hur jag bubblar inombords när jag ser hela Lyckhem fyllas av folk. I alla rum och stugor. Det är det här vi sliter för. Det är det här som gör att vi överlever vintern.

Men våren blev så kort i år. Den började så sent så mycket ligger lite efter i min vårplanering. Bloggen är tyvärr en av sakerna som jag prioriterar bort först när det blir för mycket. Typiskt, för det är endå något jag tycker är väldigt kul.
Men sen är det det här med fönstrena. Vi har ju endel fönster. Jag vet inte exakt hur många, och det kanske är tur, att jag inte vet!
Men det är väl dags att beta av ett då och då. I min fantasi så hade jag alla fönster färdigputsade till det första bröllopet gick av stapeln. Men äsch, jag har ju halva maj och juni på mig!

Kram Ullis

Risigt!

Denna dag ett liv.

Är ordentligt risig i kistan och har vart hela natten och dagen. Det har vart svårt att fokusera på något men jag har försökt göra det som behövs. Just nu kämpar jag med att inte vårstressen ska ta över så det är bra att få lite saker strukna på Att göra listan.

Sen har jag och Herr Pensionat släpat ris och eldat. Det är rena avkopplingen tycker jag. Det är en hel del ris efter avverkningen som måste tas hand om (jaja TT du ska få bilder på avverkningen, det är Herr Pensionat du ska elda på för han tyckte inte att mms bilder dög!)

TT är vår härliga granne nere på kanten. Han är uppväxt här ute men har numer flytt ön till Sveriges andra kustsida. FÖr några år sen köpte han loss huset nere på kanten från släkten och kommer ut mer och mer vilket är en trevlig uppfriskning varje gång, det är inte för intet han går under namnet Turbo T. Turbo T tröttnade lite smått i somras på att så många av våra gäster stannade vid hans hus och såg lite oroliga ut och fråga "är det det här som är vandrarhemmet??" Så nu har vi en 100m och en pil upptejpat på vår skylt vid hans hus :) Ni kan ju tänkte på honom när ni ser det och känner ni er på bus humör kan ni ju låtsas att ni inte sett den och knacka på lite snällt! TT, det börjar bli dags att komma till den vackra sidan av Sverige nu!!


Påsken var super mysig och lyckad. Vi hade fullbokat och barnen letade godisägg i trädgården och sen njöts det av den underbara 3 rättersmenyn på kvällen. Det var underbart att få öppna upp Lyckhem igen och jag längtar till den 1 maj då första bröllopet för iår går avstapeln.

Kram Ullis

Ps Något mycket stor hände ikväll, Storvreta IBK herrar tog sig till SM-final i innebandy. Det värmer i mitt gamla storvreta hjärta!!

Jag har blivit farmor!

Nästan iaf ;) Erik har blivit pappa till 5 små söta gårdshunds valpar, 3 hanar och 2 tikar! En av valparna är väldigt lik Erik i färg och teckning. Nästan så vi blev sugna på att skaffa en hund till :)

Det var en trevlig nyhet så här i påskstöket. Vi har ju fullbokat i helgen så nu håller vi på för fullt att förbereda. Herr Pensionat sätter fjädrar i buskarna och jag bäddar sängar :)

Glad påsk på er!

Jo det är väl dags..

..att uppdatera lite vad som händer här. Förutom att det snöade 2dm i går kväll. Det där med att köra på asfalt var ju kul så länge (kort) det varade.


Men vi har stretat på här på Lyckhem ändå, för även om inte vädret hajjat grejjen med påsk, så är det faktiskt påsk snart och då ramlar det in gäster.

Jag vet inte riktigt vad det är, vet inte om det är vinterns hårda grepp om mig, eller vårstress, men jag har tappat min skrivlust en aning. Jag älskar att skriva på alla olika sätt och har haft bloggen som en bra forum för det. Men nu är det som bort blåst.

Och det är inte det att det inte händer grejjer, för det gör det, hela tiden som är värt att nämnas i bloggen. Som till exempel:

• Rådjuren gillar restaurang Lyckhem, lovar att vi har minst 3 klövar i rådjursmischilinen. För från att ha varit två små oskyldiga par, Donnan och Lillplutt och Greta och Nisse, har dom blivit Råger, Råbert, Rånja, Råbin och fan å hans moster. De är uppe i 20st som går här å krafsar om mat. Å blödiga som vi är, jag och Herr Pensionat, så gör vi allt för dom. Rådjurspellets, Havrekross, Äpplen, Päron, Sallad etc. En dag missade vi och mata... vad tror vi att vi ser på morgonkvisten? Jo, rådjursspår uppe vid ytterdörren.
  Jag kan riktigt se Råbert å grabbarna med de stora hornen skickar fram Lillplutt till människornas dörr, " Kom igen då, knacka på å fråga var käket är annars får du spö!"
  


• Sen har vi ju Aaron, vad finns inte värt att nämna i bloggen om Aaron. Han förgyller hela tillvaron här på Lyckhem med sitt eviga pratande. Här om dagen väckte han mig vid 6 på morgonen å tittade in med sina pigga ögon i mina halvt öppna å säger "Vill du ha kaffe älskling?"
  


• Å båtluffarpaket ligger nu bokningsbart på webben ! Magiskt och efter bara några dagar kom första bokningen! Det känns stort och kul. Å nu är det ju faktiskt så att det inte bara är till för båtluffen, utan denna båtlinje kan vem som helst boka sig en plats, så kan ni åka från våran brygga till Fejan å äta lunch och sen hem hit igen. Eller så åker ni till Refsnäs och tar bussen till Norrtälje å shoppar och sen hem hit igen. Bara så ni vet!
  
  


• Sen har "vi" sågat ner massor av träd. Vi märkte i alla fall på alla träd som skulle ner. Då skulle ni se på sur Pensionatsvärdinna. I midjehögsnö pulsade vi runt och skulle knyta färglada band runt träd vi skulle ha kvar, inte skulle ha kvar och vilka som var på tomtgränsen osv. OK, jag köper att det är jobbigt att pulsa i snö, det hade jag räknat med och klätt mig ordentligt. Men sen var det skare.... så ibland kunde jag gå på snön och ibland föll jag igenom, ibland föll jag jätte djupt då det säkerligen hade blåst upp som en vall över något trevligt stenparti. Jag fastnade många gånger, termobyxorna med det utomordentliga snöskyddet gav vika och mina skor fylldes med snö. Å det blir inte bättre när Herr Pensionat står ett par meter bort och gestikulerar: "Nej, inte det trädet, det trädet, NEJ det andra trädet, bakom tallen, Ullis titta var jag pekar" Bakom tallen... som om det bara fanns en tall där..... Det var tur att vinden blåste bort mina svordommar! Men fint blev det sen när alla träd var borta!
  
  


• Vi blev omnämnda i tidningen Metro som tips på Påskevenemang! Väldigt kul och jätte bra respons. Det ringde hela dagen igår och bokade och när vi tittade på gäststatistiken på hemsidan hade den 3 dubblats :) Det som var ännu roligare var att Hammenhögs Gästgiveri som jag berättade om i det här inlägget blev omnämd i samma artikel. Lustigt sammanträffande.
  
  


• En annan sak som kanske igentligen inte är värt att nämna, men som jag nämner en då eftersom jag tycker om att bjuda på mig själv, är att jag kört i diket och fastnat + kört fast i en snödriva. När jag körde i diket mötte jag bussen (som förövrigt kört i diket ca 3 gånger/dag under mars månad). Den gången jag körde fast i en snödriva var ganska så komiskt så här efteråt. Jag skulle hämta Aaron på dagis och det blåste storm så det hade drivit snö över vår lilla väg. Jag som kände att jag verkligen behärskar det här med att köra i snöstorm och sliriga vägar, trodde att jag skulle klara köra igenom en snövall som var lika hög som bilen. Det säger sig självt att jag var dömd att misslyckas.
  Jag insåg ju mitt misstag när bilen satt som fastjuten från alla håll å kanter och stolt som jag är så tänkte jag inte ringa Herr Pensionat. KAN SJÄLV. Jag överdriver inte om jag säger att jag höll på att skotta i säkert 40min utan att bilen ens rörde på sig. Då ringer Herr pensionat för han undrar vart jag tagit vägen. Jag får krypa till korset och be honom komma. Jag var väldigt upprörd när han anländer så när han frågar hur länge jag har stått här får han bara en sur blick och han gör rätt i att inte fråga något mer!

Ja lite info om vad som hänt här på gården under min bloggtystnad. Nu inväntar jag vår vinleverantör som ska komma och prova lite viner för att sätta en ny vinlista. Även bestämma vilka viner som passar till vår utsökta påskmeny!

Kram

Ullis

Vi blickar framåt, mot påsken!

Det är inte ens lönt att nämna vädret, men jag gör det ändå.... fy bubblan!! Jag tror jag svor vid varje spadtag i morse när jag skottade ut bilen. Å värre lär jag svära när elräkningen kommer.

Men nu tänker vi framåt tycker jag!! Tänk påsk, tänk god mat i trevlig miljö, tänk Lyckhem!

Varför inte unna er en liten påskweekend här hos oss?

Fira påskhelgen hos oss på Lyckhem Skärgårdspensionat.

Bo i våra nyrenoverade vandrarhemsrum i dubbel- eller familjerum med 4 bäddar. Eller välj att bo i huvudbyggnaden i våra pensionatsrum med dubbelsängar. Sänglinne, ankomstfika, 3-rätters påskmeny och frukostbuffé ingår.

Boka fredag till lördag, inchecknig sker från kl.15.00 och då finns fika uppdukat inne i pensionatet.
Du avnjuter sen en 3-rätters påskmiddag på långfredagen med härliga smaksensationer och sover sen i våra nya och bäddade sängar i vandrarhemmet eller i pensionatet. Njut av vår stora frukostbuffé med hembakt bröd och ekologiska produkter på lördagsmorgon innan hemfärd. Slutstädningen tar vi hand om.

Eller boka samma paket från lördagen till söndag och njut av sista dagarna på långhelgen hos oss.

Vill du bo fredag till söndag går det bra att ordna med egen lunch i vårt vandrarhemskök så ingår middag fredag och lördag, frukost lördag och söndag och fika vid ankomsten på fedag. 1455kr/person i vandrarhemmet och 1795kr/person i pensionatet

Vi bjuder på vandrarhemslogin för barnen i familjen och anordnar en påskäggs-jakt för 35kr/barn.

Passa på att njuta av skärgården samtidigt som våren börjar vakna!

Varmt välkomna önskar Ulrika och Henrik på Skeppsmyra vandrarhem

Pris & bokning

Vandrarhemmet
870:- /vuxen
Barn: 225:-
Barn bor gratis (max 3 barn/familj)

Pensionatet
990:-/person

Boka här
Vad ingår
Ankomstfika, 3-rätters påskmiddag, logi med sänglinne, frukostbuffé och slutstäd

Läs mer
www.lyckhem.nu

Aaron 2 år idag!

Idag fyller Aaron år! 2 år. Lyckhems lilla mini chef börjar växa till sig :)
I går låg jag i soffan, utslagen efter att åkt på en matförgiftning (orkar inte dra den historien, jag är frisk nu iaf!) då kryper lilla Aaron upp och gosar in sig i min famn, hmmar njutningsfullt när han lägger sin kind mot min kind "mmm Tycke om dig mamma mmm"
Hjärtat smälter på två sekunder för denna lilla man.

Grattis Aaron på 2 års dagen. För två år sen satt vi i soffan på BB stockholm och drack the och tittade på melodifestivalen medan Aaron sov rofyllt på min arm. Vilken magisk känsla som aldrig kommer försvinna. Det var värt med en 30 timmar lång förlossning för att bara höra "mmm Tycke om dig mamma mmm"

Första badet på BB några timmar gammal

Vi var båda trötta efter den långa förlossningen, ja eller alla 3 var trötta :)

Några timmar gammal å så fin, han hade en lite bula på höger sida som inte syns på detta perfekta kort!

Lycklig och trött

Här är han idag! 2 år senare :)

Jag ska inte ge upp...får inte ge upp!

Det har varit lugnt på bloggfronten ett tag. Jag har inte orkat, inte hittat ord eller formuleringar.

Jag försöker verkligen hålla modet uppe. Försöker se det vackra i det vita som omger oss från topp till tå. Försökt hålla ihop när avlopp efter avlopp fryser till is. Jag är maktlös. Det sista denna vargavinter ska få ta från mig är min uthållighet, för jag är inte bara envis och tålmodig, jag är mamma oxå och då måste man hålla ihop.



Nä, jag håller inte på att dö, även om det känns så. Nu har vi inget vatten någonstans. Idag frös den sista byggnaden. Även om jag har svurit när jag fått bylta på mig och gå ut för att gå till toa och rinnande vatten så jag iaf haft en möjlighet. I morse försvann den.

Snön kan jag leva med, men inte denna kyla. Luftvärmepumpen la av igår och det var precis så vi kunde hålla värmen hemma. Jag brukar tänka att rådjuren har det värre. Jag ser utanför fönstret hur dom pulsar fram med snö upp över halsen och hoppas på att vi fyllt på matförrådet åt dom. Det gör vi. Hela tiden. Vi är skyldiga att hjälpa varandra.... är det inte på tiden då att Donnan och gänget kommer och värmer upp alla vattenledningar? Så som vi donar och fixar så dom ska få käk?



Herr Pensionat är ju för rolig ibland. Efter att ha tillbringat istort sätt en hel dag med att försöka värma avlopp, skotta hit å skotta dit, springa med elelement, och rusa/pulsa upp till proppskåpet för att byta propp etc etc. Så går han ut å fäller ett träd mitt i djupa snön bara för att ha något att ställa saltstenen på åt rådjuren.... Han är rolig han!

//Ullis

Surtant på rysk vildhäst!

I morse vaknade jag verkligen på fel sida. Jag kände mig lite smått irriterad på hela tillvaron, Aaron som bara gnällde vilket säkert var en följd av mitt dåliga humör, att kontoret ALDRIG städar sig självt, att jag borde lyssnat mer på Herr Pensionat när han sa att jag borde 5 dubbla saltmängden i brödet jag bakade i går kväll, att Bygglov inte kommer hit och renoverar allt som ska renoveras. En sådan morgon var det.
Jag tänkte att en prommenad med en kär vän skulle säkert pigga upp mig så med mobilen intryckt mellan axeln och kinden och med en sprattlande Aaron under mig som inte ville ha overall. "inte ovelol, jacka mamma, Aaron ha jacka!" , ringde jag henne och vi bestämde träff uppe i Stridsby hos en annan vän. Denna "annan vän" har införskaffat sig 8st ryska Basjkirhästar som hon kommer ha turridning med framöver. Så av en slump så hamnade jag på en sådan på förmiddagen och vi red ut på en jätte trevlig ridtur.

Det var super mysigt och så skönt att glömma bort mitt dåliga humör! Herr Pensionat var nog ganska så nöjd han med som slapp mig hela förmiddagen :)

Nu ska jag packa för morgondagens utflykt till Kungsberget! Vad har jag att vara sur över egentligen??

Kram
Ullis

Båtluffa i norra Stockholms Skärgård!

Nu har vi fixat det. Projektet är i hamn och den 1 juli kommer första turen från Refsnäs brygga gå av stapeln. Det känns jätte kul att tillsammans med Fejan, Arholma Nord och Enskär sjötransport kunna erbjuda er möjligheten att ta er ut i skärgården och sen hem igen.

Båten kommer gå 2ggr om dagen, en förmiddagstur och en eftermiddagstur. Tidtabell kommer så snart SL har kommit ut med sin tabell, det kommer nämligen att passa med bussarna in till Norrtälje.

Vi har länge tyckt att det är katastrof att det inte går att ta sig mellan Ö-arna här uppe i norr med båt. Till slut kände vi att ska det hände något så får vi ta tag i det själva. Så tillsammans med de ovannämnda företagen har vi alltså gått ihop och finansierar själva en båtlinje, där ni förbokar er plats. Ni kan alltså ta er från Refsnäs, som ligger 15min från Norrtälje och en bit innan Kapellskär, ut till oss eller Fejan eller Arholma över dagen och äta god mat, eller kika på utställningar och muséum och sen hem igen.

Men framförallt tycker jag att ni ska prova vårt båtluffarpaket. För 1350kr/person får ni 3 dagars Ö-luff med boende hos oss. 3 helt olika ställen men helt fantastiska på sitt sätt.
Arholma med havets som närmsta granne och äventyret runt knuten!
Lyckhem med närhet till både hav och lummiga skogar och god mat och dryck!
Fejan med den berömda skärgårdskrogen precis vid vattnet och spelningar och fest nästan varje dag!

Eller, varför inte lyxa till det och låt oss servera dig middagen på alla ställen, lakan och städningen ordnar vi och varje morgon står frukosten serverad 2750kr/person

Så snart onlinebokningen är igång så länkar jag dit, jag lovar.
Maila mig för mer info ulrika@lyckhem.nu

Detta kan ni drömma er bort till så glömmer ni kylan utanför dörren en stund!

Kram
Ullis

Jag, djuren och marknadsföringen!

Jag säger det igen, oj vad snö vi har. Det är helt otroligt, och väldigt mysigt! Jag har, tack vare mitt förra blogginlägg, fått erbjudande om att FÅ ett par längdskidor. Det är ju helt otroligt vad folk är givmilda. Jag blev väldigt glad, så nu ska jag bara på jakt efter pjäxor :) Idag vill jag inget annat än ge mig ut i solen och bara njuta, men jobb först...

Med snön kommer även alla djurspår. Det är helt otroligt vad djur vi har runt oss. Dels har vi våra fina rådjur. Det är 2 olika par som kommer mest. Ena paret är stora och fullvuxna, ena med horn och den andra utan, Nisse och Greta kallar jag dom :)
Sen har vi ett mindra par, oxå en tjej och en liten liten kille som har 2 bollar som antagligen är början till horn. Donnan och Lillplutt får dom heta!
Dom äter all fågelmat! Fast fågelmaten är 2 meter från husväggen kommer dom obekymrat och bryter upp diverse fågelhustak och mumsar i sig. Ibland knackar jag och Henrik på fönstret för att meddela att fåglarna oxå är hungriga. Då blänger dom oförstående på oss! Hihi, jätte charmiga är dom och jätte ulliga. Dom har väl fått så tjock päls äv denna vinter.

Sen har vi dom mindra omtyckta vildsvinen. Dom är säkert söta på sitt sätt, men dom förstör stigarna där jag och Erik prommenerar. Å det är inga dåliga hål ska jag berätta! Ibland får Erik för sig att han ska rulla runt i det grisarna har bökat upp. Jag anser inte detta som en bra idé, grisdreggel i min hunds päls... Nej tack!

Men med skräckblandad förtjusning kan jag berätta att det vandrat runt ett Lodjur här! Först för någon vecka sedan hittade jag ett spår i skogen som jag tog kort på med mobilen (nä jag kan inte lägga ut bilden då min dator påstår att jag ska ha en skiva medskickad från Ericsson när jag fick min mobil, där jag kan installera så jag kan föra över bilder MEN ICKE...frustrerande)

Det visade sig iaf vara Lo. Sen i förrgår när Herr Pensionat kom hem sent på kvällen efter att det snöat så hade Lodjuret gått rakt över gården, in under Stora Annexet, sen tillbaka förbi garaget och sen upp i skogen!!!

Den kvällen riggade jag och Herr Pensionat (mest Herr Pensionat, men jag övervakade det hela) upp en kamera som filmade hela natten! Nu går den varje natt och varje morgon snabbspolar vi igenom det hela.

Det enda som syns är Nisse, Greta, Donnan och Lillplutt. Och så tidningsbudet, i natt kom han 04.22!

Men vi ger inte upp, vi ska få fast rovdjuret på film :)

Nu måset jag fortsätta med marknadsföringen. Vi måste ju synas också, väldigt dumt att renovera alla rum och sen kommer ingen och bor!

Kram Ullis

Ps. Väldigt kul att Heja Abbe vann stora bloggpriset! Stort grattis :)

Aaron 23 månader...

Ibland blir jag helt förundrad över min lilla pojk! Måste bara berätta vad han sa idag när han satt vid köksbordet och lekte med de två apelsinklyftor som var kvar.

"Hej" sa han och drog en klyftan mot den andra "Hej" sa han igen.
"E du a(r)g" "Nä, lessen" "jaaa" så drog han bort ena klyftan "nej stanna" så drog han ihop klyftorna "pussas" så pussades apelsinklyftorna "Å neee smaka bajs"

Haha, jag kan inte annat än å le!

Att skida eller inte skida!

Oj vad snö det är ute! Jag har nog inte upplevt en sån här vinter sen jag var liten. Nu har jag tänkt i över en månads tid att jag ska köpa längdskidor. Det är ett roligt kompliment till sparken! Med sparken är jag ju lite begränsad då det sandas så mycket överallt och att det inte funkar i skogen. Men med skidor kan jag ta mig överallt.
Men varje gång jag tänker på att inhandla skidor så tänker jag "nä nu har snön legat så länge så den försvinner säkert vilken dag som helst, så står jag har med mina nya skidor och lång näsa" Eftersom jag har tänkt så i över en månad så är ju risken stor att min farhåga besannas.
Men jag kanske ska slå till i morgon när vi ska in till Stockholm på möte.

Jag hade tänkt att erbjuda mig att köra imogon till mötet, Herr Pensionat kommer sätta morgonkaffet i halsen!!

Kram
Ullis

Det är inte alltid en dans på rosor...

...att vara Pensionatsvärdinna! Idag önskar jag att jag jobbade på ICA, dels för att ICA affärer är ofta väldigt trevliga, men framförallt för att jag hade kunnat sjukanmäla mig idag. Min dunderfökylning tyckte det var lämpligt att ta det en nivå till så i skrivande stund sitter jag med ett papper under näsan och hör absolut ingenting, helt igen svullet! Trodde att det skulle ha gett sig idag.

Men jag kan inte sjukanmäla mig. Det är bara att dra på mig täckbyxorna å ge mig ut i den härliga storm som jag själv har önskat mig. Här ska bäras möbler, bäddas sängar, putsas glas och bestick, skuras toaletter och göras fint i matsalen!

Hela kroppen skriker något helt annat, men det är ju tur att jag hör så illa så jag inte hör den!

FÖRE

EFTER

Vad tycks?

Kram Ullis