Förra veckan hände något roligt.
Vår älskade australienske vaktmästare har flyttat hit å i och med att de flyttat hit införskaffade han en ny postlåda, vi ville ju inte va sämre med tanke på att postlådorna sitter brevid varann. Så vi köpte en likadan.
Vaktis, nöjd över sin fina postlåda, fäster sin och vår postlåda på brevlåde stubben.
3 dagar senare när jag står i receptionen kommer en vandrarhemsgäst in och ser alldeles bedrövad ut.
- Jag har förstört en brevlåda, säger han skyldigt.
Det är väl typist, alldeles nya... men sånt händer.
Jag säger att det är lugnt men att han får ersätta den. Sen tänker jag inte så mkt på det, utan senare på kvällen går jag ut för att kika hur det stod till med brevlådorna.
När jag ser synen så håller jag på att dö av skratt. Vaktis brevlåda är helt platt, då menar jag verkligen platt, lika platt som när colaburken kommer ut ur pantmaskinen, så platt. Våran som sitter ca 2cm ifrån var det inte en enda skråma på!
Roligare blev det när vaktis morgonen efter går ner för att hämta morgontidningen.
Han kommer inspringandes till mig som står och gör frukost till gästerna alldeles förskräckt och utbrister med sin härliga austrialenska brytning (tänk rullande r)
- Vad fasen har hänt med min brevlåda
Å jag skrattar, jag skrattar så tårarna rinner, jag kan inte sluta.
- Ullis, sluta varför är det bara min? (tänk fortfarande rullande r)
Så nu varje gång jag ser honom skrattar jag. I början skrattade han med lite grann. Nu grymtar han bara
- Det är inte roligt längre
Tyvärr var vaktis för snabb att köpa ny så jag hann inte ta kort på den väldigt platta brevlådan.
Jag skrattar lika mycket när jag ser hans nya.
- Lika bra att köpa hårdplast, den ska väl stå emot lite mer, muttrar han när han sätter upp sin enormt fula, men kanske lite tåligare, plastbrevlåda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar