Ja, tänk om ändå fick lata sig :) Ett par tunga dagar har gått, massor att göra, lite sömn, mycke folk, lite trassel, mycket musik. Det börjar kännas att det varit högsäsong ett tag nu. Men jag fick en massage idag av våra underbara hälsopedagoger, så nu är jag på spåret igen!
Men jag måste passa på att berömma vår son. Han är den underbaraste lilla kristall jag någonsin träffat. NÄr han kommer hem från dagis så hänger han med mig och Henrik hur tålmodigt som helst. Han får sitta i restaurangköket på sin stol och äta middag, men han skrattar och äter. Det är hett i köket, svetten rinner, men han skrattar och leker. Han hänger sig i mitt ben och tycker att nu är det dags att sova, men jag hinner inte eftersom jag har gäster som ska serveras mat. Men han tar det, följer efter mig in i matsalen och pratar med gästerna, tar i hand och snackar, visar sina bilar " mim bi, brum brum" säger han. Han charmar alla gäster och hittar nya lekkamrater hela tiden.
Sen är det sängdags när Henrik har fått ut all mat, snabba kvälls ritualer, tvätta, borsta tänder, välling i soffan sen bums ner i säng. Och han tar sin nalle och somnar så snällt utan ett pip så vi kan fortsätta jobba.
Ibland får jag så ont i hjärtat och känner, gud vad han får stå ut, men så samlar jag mig och inser att han har det hur bra som helst. Han skulle aldrig vara så glad och tålmodig om han inte var trygg och hade det bra. Det är bara min oro att jag inte räcker till som mamma som spökar.
Ikväll ska han sova över hos våra vänner i Barnens Ö för, vi har helt fullbokat. När jag lämnade Aaron och packningen på dagis och satte mig i bilen kom det ett par tårar. Inte för att Aaron skulle sakna mig, han släppte mig direkt och sprang in i lekrummet och vinkade till mig innan jag ens hunnit säga hejdå, nä tårarna var för att JAG saknar honom. Men snart har vi all tid i världen, snart har semesterfirarna åkt hem till sina städer, då lägger sig lugnet och vi ska bara vara med Aaron. Hela tiden :)
My man!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar