Om här och nu!

Vardagen börjar verkligen få sitt grepp om oss. Jag och Herr Pensionat gjorde till och med en veckomatlista igår. Det är väldigt sällan det händer då vi väldigt sällan har en hel vecka där inget speciellt inträffar.
Jag har även börjat träna regelbundet vilket tyder på lugnt i jobbfronten. Hunden Erik får långa skogspromenader istället för snabba cykelturer för att hinna trötta ut stackarn. Vi börjar leva lite mer normalt helt enkelt på höstarna.

I julas när vi var tvugna att ta bort vår älskade katt Holger sa vi att till nästa höst ska vi skaffa ny katt. Vi är där nu. Men det verkar som om varken jag eller herr Pensionat är redo. För vi blir erbjudna katter från alla håll och kanter, men vi har alltid en anledning till att tacka nej.
Det är svårt. Holger var ingen vanlig katt. Han var världens bästa katt. Återkommande gäster och grannar frågar efter honom och så sent som igår hade vi grannar på lite fika besök och pratade om Holgers tokigheter en lång stund.

För ett år sen, innan Holger blev dålig, var vaktis hundvakt åt två små jakthundar. Ettriga små hundar. Sånna där små hundar som är i Eriks storlek och mindre bekom aldrig Holger. Han sprang aldrig för dom utan bjöd hellre upp till fajt om så krävdes. Holger var en väldigt stor och kraftig katt och det visste han nog om.
Men iaf så skulle Fru Vaktis gå ut med dom har två små jakthundarna och öppnar dörren och där står Holger på trappen och vill komma in. Varpå hundarna blir skogstokiga och sliter i kopplen och skäller och morrar. Holger rör sig inte ur fläcken och stackars fru Vaktis försöker få ordning på de vilda hundarna samtidigt som hon försöker få Holger att gå sin väg.
Till slut är hundarna så uppspeedade att dom ryker ihop med varann istället när dom inte når Holger. Varpå Holger ser nöjt på dom och knallar förbi dom in i huset....
Det var Holger i ett nötskal!

Apprå på bortgång så har våra surdegar dött... Hela sommaren har herr Pensionat bakat bröd på dom, men nu i vardagen så glömdes dom bort att matas. Så tack för erbjudandet att mata dom på vår resa, men tyvärr är dom döda.
MEN sån tur va har herr Pensionat fryst in lite av den ena surdegen. Så till nästa weekend som är den 6 november så kommer ni kunna njuta av det goda frukostbrödet igen!!

Å nu tänker jag påminna er om julbord i god tid, för förra året fick jag neka jätte många som var så ledsna att det redan var fullbokat... det börjar bli fullbokat redan nu, så tveka inte ni som vill komma! 3-5 10-12 och 17-19 december är ni välkomna!

Kram
Ullis

www.lyckhem.nu