Det är visst någon som är tillbaka!

På en ny månad. En höst-månad. Det kunde väl inte vara mer passande än att starta upp mitt bloggande igen. Det har vart en behövlig paus från min sida. Inte att själva bloggandet är speciellt betyngande, inte alls. Utan när det blir så otroligt mycket att göra för mig, som det har vart denna sommar måste jag rensa ur vissa måsten både roliga och mindre roliga för att fungera. Så jag valde att ta en paus.

Nu har jag valt att denna paus är färdig, fenito och ett minne blott. I´m back!
Så tillsammans med hösten kliver jag in i en ny fas. En fas där jag numer hinner andas, tänka och gå på toaletten, dock sälla ifred då jag har en liten tvååring som hör på mils avstånd bara jag öppnar toalocket... "Vad gör du mamma, kissar du? Bajsar du? Får jag titta på din rumpa? Var är din snopp?" Underbart :)

Sommaren, sommaren. Jag vet inte vart jag ska börja. För att göra en lång historia kort kan jag skriva.. Varmt, hett, svettigt, MASSOR av folk, stress, panik, förtjusning, lycka, sena nätter, tidiga mornar, ömma fötter, härliga människor, trötthets tårar, glädje tårar och fett kul!
Sen tonade denna högsäsong ut och övergick i bröllopets tecken. Bröllop varje helg hela augusti. Helt underbart. Att jobba med lyckliga människor är inte fyskam.

Men en liten berättelse från sommaren ska ni få. Herr Pensionat var ledig en kväll efter att ha slitigt i 2v ensam i köket och Kock nr2 hade kommit tillbaka. Jag och min vapendragare Mickespring, som har jobbat som servitör hela sommaren, tyckte att Kock nr2 förtjänade ett litet spratt efter att ha lämnat oss i 2veckor att klara oss själva.
Det var en häktisk kväll med fullsatt restaurang å många 3-rätters. Kock nr2 slavade på och spottade ut rätter efter rätter.

Under kvällens gång hade vi haft en liten besökare runt kassaapparaten i form av en harskrank. När Mickespring serverade ut en Biff med bea och samtidigt dukade av ett bord som ätit desamma kom jag på den braiga idén att trycka ner den arma harskranken i den äldra bea sås koppen och återvända till köket och berätta för kock nr2 att detta inte hade uppskattats av gästen... sagt och gjort. Mickespring tog på sig uppdraget, då jag redan grät av skratt innan vi ens på börjat buset, och dundrade in i köket och drämde ner såskoppen och gormade argt i stil med " Detta var ju inte speciellt trevligt"

Ni skulle se kock nr2´s min. Han blev dödsförskräckt och undersökte denna såskopp med fasa i blicken.
Vi hade dock inte hjärta att spela på så länge så efter att vi sett hur hans ansiktsfärg gick från högröd till likblek började vi skratta.
Han var inte glad kan jag meddela. Han fnissade med oss en stund med sen muttrades det en hel del om "hämden är ljuv" och "ni ska allt få..."

Bara en liten historia från sommarens soliga dagar.

Hörs imorgon!

Kram Ullis