Han går som en karl, han ser ut som en karl och han bakar som en kvinna!

Min karl kan han! Även om jag vill hävda att det är pga av min blogg, som det är fullsatt på restaurangen varje kväll, så måste jag nog ta av mig hatten och erkänna att det är pga Henriks otroliga förmåga att göra god mat ;)

Förra året kände Henrik att han var redo att göra en ordentlig ala carte meny. Å det blev succé. Folk blev mer häpna, än när fd president Bush kunde namnet på hans egen huvudstad, när dom kom hit och fick smaka Västerbottenpajen, hängmörade biffen, havtornstårta mm, och lovord har haglat. Det är en fröjd att servera Henriks mat.

Ryktet har spridits, ordentligt. Från att ha ca 15-20 matgäster i genomsnitt per kväll kan vi nu räkna till 50-60 gäster i snitt. En lugn kväll sitter det 25-30 gäster i matsalen, eller ute i trädgården. Folk ringer och undrar om dom inte kan få komma och köpa hem havtornstårtan dagen efter dom varit här och ätit, det har hänt mer än en gång.

Vi är alltså snart inne i augusti och folk kommer fortfarande. Jag kan inte mer än att börja undra vart dom kommer ifrån, för det är inte våra övernattande gäster som är övervägande matgäster, utan det är kringboende. Väldigt roligt!

Det som fick mig att ösa beröm över min kompanjon/sambo/far till mitt barn ikväll, var för att han hade för första gången bakat glutenfritt bröd,för det kom en gästen som var glutenintolerant.
När gästen väl får smaka brödet blir han helt förundrad och säger att det är bland det godaste bröd han har ätit. "å är det något som är svårt så är det att baka glutenfritt" för att citera gästen.
Å då kände jag bara hur imponerad jag är över min kock/snickare/målare/fotograf/och nu bagare ;) Som sagt, han kan min karl!

Det där med kebabpizzan!

Det var en dag i våras. Innan högsäsong. I samma period som jag och Henrik började med vårat tomatkrig. Denna dag hade jag och Henrik jobbat i vår trädgård tillsammans, jag hade grävt jordgubbsland och Henrik planterat syrénhäck och rosor. Han höll även på att försöka förinta en stubbe som stod mitt i trädgården. Han var helt hysterisk över denna stubbe som ej ville försvinna från vår mark. Så till sist gav han upp och byggde in stubben i sten, det såg ut som en en gammal brunn, bara det att det var fyllt med jord och inte vatten.
- Här ska sås! Utbrister Henrik som har under vårens lopp utvecklat en viss mani för det här med att så frön. Jag har faktiskt inte haft det lätt med små mini krukor överallt och ingenstans. Gränsen gick iaf till sovrummet, om jag inte funnits i Henriks liv hade det utan tvekan stått krukor längs sängramen med små nerstuckna blompinnar med små snören omsorgsfullt knutna runt de sköra stjälkarna.

Iaf, denna vår dag hade vi slut på frön! Så det var till att packa sig in i bilen med barn och hund för att åka till stor stan... Norrtälje!
Å när vi ändå är i storstaden så måste vi ju handla igen allt som vi inte handlar de månader vi knappt lämnar ön. Det blev faluröd färg, klockradioapparater till pensionatsrummen, plastbyttor, pajformar, tekannor, muggar å femtioelva grejor till.
Väl i kassan tar familjen pensionat fram stora plånboken...
Bara det att familjen pensionat inte insett att deras VISA kort har gått ut i datum.
- Ojdå, utbrister jag, var det därför vi fick nya på posten häromdagen...
Arg blick från Henrik..
Jaha, så det var till att skrapa ihop alla kontanter, å kort vi hade nå pengar på. Resultatet blev att vi klarade betala våra åtaganden men nu hade vi ju inte några pengar till blomfrön! Hemska tanke!!
Nu råkade jag en 100 lapp i bakfickan. Jag hade mina tankar på att köpa med mig en kebabpizza hem.
När man bor som vi gör så är hämtmat ingen vi är bortskämda med, så denna kebabpizza kändes nästan som en hägring, ni vet i filmer när huvudpersonen vandrat i Saharaöknen i 24 timmar och hittar ett vattenhål.. så känner jag mig när jag ser ett snabbmatställe ;)
Å det var precis så det var med denna kebabpizza, en hägring.
- Å, en 100lapp, perfekt Ullis, då kan vi köpa på oss lite blomfrön iaf!! Å vad bra, kebabpizza, äh den njutningen är ju över på en kvart. Tänk dessa frön vad vi kommer njuta av dom i flera veckor. Dom kommer blomma så vackert bla bla bla bla *pratar för döva öron*
Men ja, vem vinner. Om inte frö-fetischisten. Så vi åkte hem med tomma magar å några fröpåsar. Detta var i våras, början av maj. Nu är det slutet av juli... och NU först blommar dessa frön....Å vad jag njuter.... ;)

Go natt

Mors lilla lathund sa...

Ja, tänk om ändå fick lata sig :) Ett par tunga dagar har gått, massor att göra, lite sömn, mycke folk, lite trassel, mycket musik. Det börjar kännas att det varit högsäsong ett tag nu. Men jag fick en massage idag av våra underbara hälsopedagoger, så nu är jag på spåret igen!

Men jag måste passa på att berömma vår son. Han är den underbaraste lilla kristall jag någonsin träffat. NÄr han kommer hem från dagis så hänger han med mig och Henrik hur tålmodigt som helst. Han får sitta i restaurangköket på sin stol och äta middag, men han skrattar och äter. Det är hett i köket, svetten rinner, men han skrattar och leker. Han hänger sig i mitt ben och tycker att nu är det dags att sova, men jag hinner inte eftersom jag har gäster som ska serveras mat. Men han tar det, följer efter mig in i matsalen och pratar med gästerna, tar i hand och snackar, visar sina bilar " mim bi, brum brum" säger han. Han charmar alla gäster och hittar nya lekkamrater hela tiden.

Sen är det sängdags när Henrik har fått ut all mat, snabba kvälls ritualer, tvätta, borsta tänder, välling i soffan sen bums ner i säng. Och han tar sin nalle och somnar så snällt utan ett pip så vi kan fortsätta jobba.

Ibland får jag så ont i hjärtat och känner, gud vad han får stå ut, men så samlar jag mig och inser att han har det hur bra som helst. Han skulle aldrig vara så glad och tålmodig om han inte var trygg och hade det bra. Det är bara min oro att jag inte räcker till som mamma som spökar.

Ikväll ska han sova över hos våra vänner i Barnens Ö för, vi har helt fullbokat. När jag lämnade Aaron och packningen på dagis och satte mig i bilen kom det ett par tårar. Inte för att Aaron skulle sakna mig, han släppte mig direkt och sprang in i lekrummet och vinkade till mig innan jag ens hunnit säga hejdå, nä tårarna var för att JAG saknar honom. Men snart har vi all tid i världen, snart har semesterfirarna åkt hem till sina städer, då lägger sig lugnet och vi ska bara vara med Aaron. Hela tiden :)

My man!

Ni får nöja er med en bild!

Jag hinner inte skriva så mycket just nu, de få stunder det är lugnt vill jag vara med min familj. Så en bild får ni nöja er med för tillfället. Men snart kommer jag berätta om Bibbi, Bessi och Greta. Vänta ni bara :)

Aaron säger hej till publiken.

Nu är det snart jul!

Första julbordsbokningarna inne!

Oj oj säger jag bara.

//Ullis i 30 graders värme

Om att bara leva!

Varit på stranden idag för första gången med Aaron. Han har ju varit där massor med dagis. Men inte med mig och Henrik. Så underbart. Solvarma klipper, varmt i vattnet, god matsäck, en naken Aaron som springer i strandkanten... härligt. Nu har vi energi igen att jobba häcken av oss för er alla som vill äta av Henriks goda mat. Det har bara exploderat här, fullt på restaurangen varje kväll :) Igår serverade vi ut 60 rätter på 1½ timme..

Veckans topp:
Manngårdsbyggnaden är färdigskrapad, nästan färdig grundad och till hälften målad en vända!!

Veckans flopp:

Att hamburgaren tog slut, men det var iofs för att vi har haft sån rusning.

Veckans gästboksinlägg:
Jätte fint ställe, men jag lånade bara toan!

Veckans Aaron bild, han har lärt sig städa:

Uppdatering på tomatfronten:

Veckans Erik bild nybadad:

Veckans semester bild, ja, vi har faktiskt hunnit gå på restaurang själva, i Simpnäs:

Hörs!

//Ullis

Så lyckligt glad och njuter av nuet!

Är såå glad. Full bokat på allt boende. Full bokat på restaurangen. Sol och värme. Familjen nära. Kanon bra personal. Onlinebokningen funkar skapligt iaf :) Kan det bli bättre? Det enda jag kan komma på att klaga på är att jag inte hinner blogga å att jag saknar mina vänner lite...

Återkommer!

//Ullis

Veckans gästboksinlägg!

" Systrarna M vilade upp sig på Lyckhems vandrarhem. Härliga dagar med, massage och bastu samt utflykt till Arholma. En trevlig avslutning på onsdagspuben. Vi rekommenderar er gärna till vänner, släkt och bekanta!"

Kramar

Å nej å nej!

Varför skulle jag kolla datorn innan sängdags? Alla bokningar i vårat nya system är borta..... Nu står det att vi inte har en enda bokning så det är fritt fram att boka så mycket ni vill på onlinen, jippie. Fram med losec, ångestdämpande och allt det där ni vet...

// en trött, ledssen, frustrerad pensionatsvärdinna som kommer gå tillbaka till att bara använda papper och penna!

Trots!

Vid matbordet... Aaron drar i duken.
-aj aj Aaron... pedagogiska mamman..
Aaron drar i duken igen.
-Aj aj Aaron, då får inte du vara med.
Aaron sätts ner på golvet. Han blir arg, rullar runt, gråter och tycker säkerligen att jag är världens hemskaste mamma.

Aaron kommer tillbaka, lite gladare och flirtar med sin lite halvt irriterad mamma.
Så han får komma upp igen.
- Vill du kanske ha lite vatten.
Aaron får vatten, han fyller hela munnen. 2 sekunder senare står det en fontän ur Aarons mun, å han tittar trotsigt på mig.
- Usch Aaron, så gör man inte.
Jag lyfter upp Aaron och i farten får han med sig duken, självklart, allt åker ut på duken....

Härliga trots!

Morgonstund har guld i mund!

Härliga väder!

Jag är fortfarande bestämd. Jag tänker inte klaga på vädret. Jag lyckas inte alltid, men jag kommer på mig själv.
Imogon lovar SMHI 30-50mm regn under dagen och 19s/m vid kusten närmst Ålandshav.. Coolt, blåst och störtregn, det älskar jag. Å då ljuger jag inte. Det finns inget häftigare än naturenskrafter. Vi har några gäster som känner lika som jag, för dom har hyrt cyklar imorgon för att åka ner å titta på "stormen", det heter tydligen kuling när det är 19s/m fick jag berättat för mig när jag i min iver sprang runt till alla och berätta att - Snart är stormen här, håll i hatten och stäng fönsterluckorna.... Det är sant, jag sa så till en gäst, hon tittade lite konstigt på mig :)

Go natt i kulingen!

Kram
Ullis

Skadeglädje!

Jag erkänner.... fömodligen inte för första gången, det är ingen idé att försöka mörka, eller tro att det inte märks, lika bra att vara ärlig. Jag skrattar åt andras misstag, olycka, pinsamheter. Jag vet inte varför jag tycker det är så roligt när någon råkar snubbla, eller välter ut ett mjölkglas över bordet, eller råkar fisa inför okända. Till och med ibland när Aaron snubblar till så bara bubblar det upp i mig, jag kan inte hejda det.

Förra veckan hände något roligt.
Vår älskade australienske vaktmästare har flyttat hit å i och med att de flyttat hit införskaffade han en ny postlåda, vi ville ju inte va sämre med tanke på att postlådorna sitter brevid varann. Så vi köpte en likadan.
Vaktis, nöjd över sin fina postlåda, fäster sin och vår postlåda på brevlåde stubben.
3 dagar senare när jag står i receptionen kommer en vandrarhemsgäst in och ser alldeles bedrövad ut.
- Jag har förstört en brevlåda, säger han skyldigt.
Det är väl typist, alldeles nya... men sånt händer.
Jag säger att det är lugnt men att han får ersätta den. Sen tänker jag inte så mkt på det, utan senare på kvällen går jag ut för att kika hur det stod till med brevlådorna.

När jag ser synen så håller jag på att dö av skratt. Vaktis brevlåda är helt platt, då menar jag verkligen platt, lika platt som när colaburken kommer ut ur pantmaskinen, så platt. Våran som sitter ca 2cm ifrån var det inte en enda skråma på!
Roligare blev det när vaktis morgonen efter går ner för att hämta morgontidningen.
Han kommer inspringandes till mig som står och gör frukost till gästerna alldeles förskräckt och utbrister med sin härliga austrialenska brytning (tänk rullande r)
- Vad fasen har hänt med min brevlåda
Å jag skrattar, jag skrattar så tårarna rinner, jag kan inte sluta.
- Ullis, sluta varför är det bara min? (tänk fortfarande rullande r)
Så nu varje gång jag ser honom skrattar jag. I början skrattade han med lite grann. Nu grymtar han bara
- Det är inte roligt längre
Tyvärr var vaktis för snabb att köpa ny så jag hann inte ta kort på den väldigt platta brevlådan.

Jag skrattar lika mycket när jag ser hans nya.
- Lika bra att köpa hårdplast, den ska väl stå emot lite mer, muttrar han när han sätter upp sin enormt fula, men kanske lite tåligare, plastbrevlåda

Somliga går i trasiga skor.

En härliga helg har passerat med massor av folk och mycke försäljning :)


Igår firade vi min födelsedag med att städa alla rum, diska upp all disk, förbereda för nyanländande gäster, bryta bort Erik från ett hundslagsmål och till sist åka ut med båten till våra kära vänner som driver Fejans skärgårdskrog och vandrarhem. David bjöd på musslor och champange till förrätt och en stor fet och god biff till varmrätt. Det var jätte skönt att byta ö för en stund. (å jo David, Björkö är en ö vad du än säger ;) )


Idag är jag jätte trött. Super trött faktiskt. Så trött att jag nästan somnade när jag satt med momsrapporten. Så trött att jag inte ens tänkt på att jag har hål i skon så stor tåa sticker ut ;)


Imorgon blir det turboshopping i Norrtälje.

Just ja, i morgon är det även premiär för massage tisdag. Två duktiga hälsopedagoger och massörer erbjuda hel och halvkropps massage:

Ni som bor här runtikring är självklart oxå välkomna, ring och boka på 0176-940 27

Kram

Ullis

Tröttmössa en timme innan födelsedagen!

Dagen D är över och det gick kanon. Det lönar sig att prata allvar med molnen.
Nu ska jag räkna kassan och sen stänga och låsa. Sen sängen och sova mig in i födelsedagen!

Mamma: Jag minns den dagen för 26år sedan då du föddes. Det var värmerekord 37 grader varmt! Å du hade bråttom, ute på en kvart :)

Sov gott!

Kram
Ullis snart 26+

Vernissage på Lyckhem!

Kl 11.00 slog Lars Holm upp portarna till sina skisser. Så otroligt fina! Jag och Henrik spanade in oss på en varsin. Henriks ca 500% dyrare än min :) Varför är det alltid så att killar alltid ska ha det dyraste?

Regnet håller sig borta så det bådar gott inför kvällen. Jag säkrade upp lite extra igår kväll genom att titta varnande upp de små grå molnen som vågade visa sig.

Jag tror kvällen kommer bli kanon bra, om jag inte hunnit få magsår innan ;)

Kram

Den stora är Henriks val, såå vacker!

Spekulanter!

Händer även den bästa... väl?

Ja så var den här. Årets första dubbelbokning och förhoppningsvis den sista. Fram med losec och ångestdempande medel innan Pensionatsvärdinnan brakar in i väggen.
Detta är verkligen det värsta jag vet. När det är mitt fel att jag kanske förstör några personers semesterhelg genom att jag har tabbat mig. Det spelar ingen roll om de utsatta blir arga eller inte, det är inte det värsta. Det värsta är att mitt slarv påverkar någon negativt. Jag ska verkligen försöka göra allt för att kompensera. Jag hoppas att jag lyckas.

Denna dagen ett liv!

Det är fredag i dag. Det betyder att det är dagen före lördag. På lördag händer allt. Denna lördag 4 juli är en sådan dag som jag fruktat och längtat till sen i våras. Det är helt fullbokat på hela anläggningen, vi har inte en enda bädd kvar. Två gäng har beställt varsinna buffér som ska ut på lördag. Lars Holm har vernissage i stora lokalen, vi har spelning med Roslagstrion med Sara Wikström i spetsen, restaurangen öppen till 24.00.

Som tur är så har jag förberett mig en hel del. Älskade mormor kommer och är barnvakt hela helgen. Personalen är förberedd på det värsta :) Jag har även pratat allvar med molnen att om dom vågar släppa om så en gnutta vatten på lördag så kommer jag personligen komma upp och dammsuga hela himlen så det inte finns ett enda litet molntuss kvar.
Så med andra ord, det bäddar för succé!

Hamburgare och färskpotatis, en höjdare!

Det känns redan som om vi är inne mitt i sommaren. Men detta är bara början! Nu vet vi ju inte hur länge värmen får vara kvar, men det är inte bara värmen som gör att det känns som i slutet av Juli och inte början. Så här mycket folk brukar vi inte ha så här tidigt. Det är jätte kul och ännu mer bokat har vi framöver. Men idag hann jag faktiskt med att sola för första gången. Låg å stekte mitt bleka skinn i ca 20min, sen var jag rastlös... typiskt när jag är uppe i varv. Så jag vankade av och ann och beslutade mig till slut att ta cykeln ner till bryggan och ta årets första dopp. Jag vet, jag bor 300m från havet och har fortfarande inte badat när vi är inne i juli, STORT rospiggs varning på mig. Rospiggar badar nämligen inte, hittar man en som kan simma så är det ovanligt ;)

Väl nere insåg jag att om jag hoppar i nu så kommer jag inte komma upp pga no sign of a badstege, man undrar ju vad det är för personer som driver det där pensionatet, att dom inte ens har en badstege på bryggan!

Anledningen är faktiskt att vi inte har fått nyttja bryggan till bad förrän denna sommar pga konstiga tolkningar av vårat servitut. Så en sak till att skriva på listan, badstege så jag slipper känna mig som en rospigg! Så jag doppade mig till armhålorna. Sen var det dags att köra bagaget till gästerna som skulle med båten till Stockholm.

Nu står jag här halv svettig och saknar min son. Dagarna känns ibland långa när han är på dagis så mycket. Jag vet att han har det super bra där och personalen är verkligen världens bästa, han vill knappt åka hem när vi kommer och hämtar honom. Men jag saknar honom iaf.

Nu ska jag förbereda för att öppna restaurangen och servera mat, hamburgare med färskpotatis går som smör i solsken!

Kram Ullis

Aaron är en smula missnöjd då hans fina keps är borta som han fått av mormor.
Det enda vi hittade som ersättning är Henriks gamla keps från
sisådär 79 :)
Om "någon" kommer hit från stan får denna någon gärna
inhandla en ny keps ;)

Vid stängning!

Tysnaden infinner dig när diskmaskin stängs av, dörrarna till vandrarhemsrummen stängs och fönstrena svartnar.

Go natt från oss på Lyckhem. Nu tar djuren över.