Fråga pensionatsvärdinnan!

Så här under sommarsäsong får jag otroligt många frågor, inte bara vart stranden ligger eller om jag kan fylla på toapapper. Utan om hur det är att leva och bo så här, går det runt? Vad gör ni på vintern? Hur många anställda har ni? mm.
I början blev jag lite förnärmad över frågan om det "går runt". Jag kände det lite som ett påhopp, varför skulle det inte göra det?
Men vid närmare eftertanke så förstår jag människor som kommer hit ut för första gången, hur ska dom veta vad vi sysslar med?
Så jag tänkte ha en liten frågestund med mig själv :)

JAg kan ju börja med första frågan och ja, vi går runt. Det blir ju kanske inget Ferrari köp nästa år, men vi går runt så vi kan leva på verksamheten året runt utan att behöva jobba med någonting annat.

Vi har en halvtids anställd och det är vår kära Vaktis. När vi har julbord, konferenser, bröllop och liknanade tar vi in extrapersonal, många av dom som jobbar på sommaren.
På sommaren har vi två tjejer som går om varandra morgon och kväll, så vaktis såklart, och sen har vi tagit in en extra i köket nu när vi haft så mycket i restaurangen.

Ja, vad gör vi på vintern förutom att pilla navelludd ;)
Det är mycket renovering och ombyggnationer, mycket tid till att ta emot bokningar för det kommande året, så alla konferenser håller ju på fram till november, december är det julbord. Januari hoppas vi för det mesta på att vi ska ta semester, det är bara den där lilla detaljen att vi ska slita oss härifrån.
Ibland är det svårt att unna sig ledighet för hela tiden känner vi att vi vill passa på när det inte är gäster här att göra om och fixa och dona. Men i år SKA vi! Nu är ni vittnen till detta.

Är det inte mörkt på vintern?
Jo det ska jag säga er att det är JÄTTE mörkt. Det tar ungefär till maj innan märket i pannen efter pannlampan har försvunnit, och jag gillar det av någon konstig anledning. Gatulampor är överskattat. Det finns inge mysigare än att ta kvällsprommisen med Erik på kärleksstigen (en lite skogsväg här ute som förr var byvägen) det är som att gå lite i en tunnel med grenarna som sluter om. Dunder härligt. Dock är det otrevligt när batteriet tar slut, har hänt mig en gång, och det blir verkligen becksvart. Jag såg ingenting, inte ens Erik. Hade sån tur va mobilen med som jag kunde lysa lite svagt med!

Får du inte lappsjukan?
Inte alls faktiskt. Trodde det skulle bli jätte jobbigt, men vi har så mycket folk här ute tills december ut så sen är det skönt att få rå om sig själv bara.
Det enda, och det är iofs inte så lite, är att jag saknar mina vänner i Uppsala väldigt mycket. Speciellt nu när alla har fått barn, tiden går fort och jag önskar att jag kunde vara en del i deras uppväxt. Tunga dagar känns det nästan outhärdligt.
Men det finns en hel del trevliga människor här ute som jag lärt känna som är dundermysiga så dom gör att det känns lättare.

Är det inte jobbigt att jobba med sin partner?
Ja och nej, självklart. Ibland går vi varann på nerverna, som i alla förhållanden. Ibland är det extra påfrestande när vi har riktigt stressigt. Men vi har drivit detta i 4 år nu så vi har hittat en bra balans mellan jobb och privatliv. Och sen är det ju bara så häftigt att få driva ett sådant projekt tillsammans. Känna att vi driver något framåt mot olika mål, och lyckas tillsammans. Henrik har alltid varit en väldigt drivkraftig människa från det att han var barn. Att han har introducerat mig i detta är jag evigt tacksam för. Att vara en entreprenör och arbeta sig framåt och jobba bara för sig själv är jätte utvecklande.

Fråga mer om ni vill, dessa kom jag på så här i skrivande stund bara.

Kram Ullis