Vackra färger

Nu, efter 2½ vecka som upp hängd och sen ner släppt, mår jag helt OK. Jag har orkat gå i skogen 2 dagar i rad! Så nu är Pensionatsvärdinnan tillbaka!

Jag har känt mig lite deppig att jag missat så mycket av den vackra hösten. Jag har suttit som en grå liten mus i fönstret och sett alla färger byta av varann. det är så vacker så det gör ont här ute på hösten. Havet som är så stilla, spegelblank, där alla löv speglar av sig sina färger.

Stugorna har vart fullbokade i helgen, några av gästerna sa att dom läst min blogg där jag frestades med höstmys på Lyckhem . Det funkade!
Jag känner mig så ivrig med att vilja dela med mig av det här. Jag vill att alla ska komma hit och känna känslan. Den går nästan att ta på när man står här på gården, omgiven av natur, djur och vatten. Jag vill att alla ska kunna se och känna det jag upplever.
Enligt Henrik så är jag ju en stadsbo från början. Jag har lite svårt att ge med mig på den punkten, jag växte upp i Storvreta utanför Uppsala. Visst det var (är) väl inte landsbyggd, men man behöver inte prommenera långt för att komma till landet. Och när jag bodde där så kom det koskitlukt på somrarna, det är inte att vara stadsbo.
Men sen bodde jag ett par år inne i Uppsala och jag är så glad att jag gjorde det. Annars hade jag nog inte uppskattat det här som jag gör just nu. Jag vet vad jag går miste om och det gör mig inget.
Det enda som jag verkligen saknar, och det varje dag (förutom närheten till mina vänner), är musiken. Både att lyssna och skapa.

Men allt har sin tid, som norrlänningar säger!