Lite sentimental i skenet av stearinljus.

Läste en rubrik på Aftonbladet hemsida om att alla fyra dödsfall som skett i Sverige av svininfluensa, nekades vård. Så scrollar jag ner och ser bilder på de avlidna, 3år, 8år, 37år och 49år gamla... Som småbarnsförälder får jag sådan otrolig obeskrivlig magont och illamående när jag ser barn dö. Jag vågar inte ens tänka tanken om jag var i den sitsen själv att förlora mitt barn. Tanken kommer och jag skjuter bort den så fort jag bara kan. Det är fruktansvärt.

När jag låg i lunginflammation så blev jag oxå nekad vård. Jag visste ju inte då vad det var utan trodde det var influensan och jag hade så himla jobbigt att andas så till sist blir jag ju rädd och orolig. Men när jag ringer in till vårdcentralen vill dom inte att jag kommer in utan bara vila och dricka mycket vatten. Ringer sjukrådsupplysningen, samma svar. En kväll efter 7 dagar av hög feber och väldigt tryck över bröstet ringer jag husläkarjouren då jag blivit rådd att jag måste verkligen få vård. Dom nekar. Försöker få mina symptom som inte så farliga trots att jag är ledsen och rädd och väldigt sjuk. Och som jag känner så vill jag ju inte verka sjukare än vad jag är. Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt att behöva beklaga mig inför främmande människor som oftast har tonen, att det är väl inte så farligt, har du akut andnöd?
Med mig var det ju ingen fara, dag 8 fick jag komma in och få pencilin och sen blev jag bra. Men så är det inte för alla.

Det är grått ute för, ja jag vet inte vilken dag i räkningen och vi har konferensgäster här. Elden sprakar och stearinljuser brinner i varje hörn. Det kan vara det som får mig lite sentimental.
Vår älskade katt Holger är krasslig dessutom. Känns lite tungt idag, men jag vet att det kommer kännas bättre om en liten stund. När jag glömt den där artikeln, med bilderna.





En sak som alltid känns bra iaf är att värma upp Lyckhem. Tycker inte om att det står kallt och mörkt och oanvänt. Gäster förgyller tillvaron!