Hej

Från omedveten till medveten och allt däremellan.
Bloggen är under uppbyggnad efter att ha avslutat mina 10 år som pensionatsvärdinna. Nu väntar nya spännande utmaningar och tanken är att jag ska reflektera de här, ibland, när jag känner fört!

Välkomna :)



söndag 23 augusti 2009

Bosse, vår lilla Bosse!

Bosse traktor! Till och med Aaron säger Bosse till vår fina traktor :)
"Titta dä, Botte!"



Här drar han skyliften så herr pensionat kan måla taket!





Idag målade Henrik färdigt första vändan på taket! Bara ett varv till.... :)
Lägg märke till hur fin fasaden är!


Nu ska jag åka och hämta thai mat i Simpnäs och ha en riktig myskväll med familjen. Men jag tror vi lämnar Bosse i garaget :)

Säsongsavslutning med personalfest, får jag säga att det är höst nu då??

De lovade mingel bilderna från Björkös största skandalfest, Lyckhems avslutningsfest!
Vi började med mingel på vår trapp, här ser ni även resultat av herr pensionats "så-frö-mani" inte så tokigt kanske :)
Vi bjöd på rosa skumpa innan folket skulle bege sig till bryggan, ingen visste vart vi skulle!

Enskärsjötransport hämtade oss på bryggan och tog oss ut på havet. Helt underbart väder hade vi. Här är vi på väg ut ur vår vik.

Glada än så länge, omedvetna om vad som väntas skall.

Målet var vår konkurrent/samarbetspartner/goda vänners krog/ skärgårdens bästa sjökrog!
FEJAN

Det blev en jätte trevlig kväll med underbart god mat, trevligt sällskap och MYCKE vin. Pensionatsvärdinnan fick även tillfälle att tacka personalen som har varit helt underbar denna sommar!

Fin avslutningsbild på Henriks F.D stubbe och min förlorade kebabpizza!











onsdag 19 augusti 2009

ja del 2 i härvan!

Jag har iaf fått Tele2 att fixa servicepapprena från det hemska företaget Anovo Nordic AB. Så mycket längre har vi inte kommit. Monstret som nu mer bara ligger i en låda i receptionen har, trots sin ovilja att funka, snällt ringt varje morgon kl 7.15. Jag hade nämligen ställt in alarmet på att ringa varje morgon så jag inte skulle glömma att ställa klockan. Nu kan jag inte få bort denna funktion eftersom jag inte kan komma in i telefonen. Men ringer gör monstret, VARJE morgon. Börjar att tröttna en aning på Miss Li´s " Ba ba barabababba ba ba" som jag hade som väcknings signal.

Men för att prata om något roligare!
Ikväll har vi avslutningsfest för personalen som sker på okänd ort. Det ska bli skojsigt och mingelbilder utlovas.
Ännu roligare är att fasad på Manngårdsbyggnaden är färdigmålad så nu är det bara taket kvar. Henrik står i skrivande stund uppe på nocken i full färd att få taket att skina som nytt.

Sen måste jag dela med mig av ett underbart vykort från 14 augusti 1907. Motivet är Väddökanal en vårdag.
Grisslehamnd 14/8
Mon Geere
Härmed tager jag mig friheten skrifva till Eder vilket efter vad jag tror skall glädja Er mycket, Ack! om blott ni vore här men det förblir en dröm vilket jag aldrig vågar hoppas skall förverkligas. Tänk Er en månskensafton vid Ålandshaf!
Så underbart skrivet till en Herr J. Modén. Det är inte undertecknat av något namn, men jag ser framför mig en ung dam i stor vit hatt och en vitspetsig klänning med mycke tyg, sittandes på ett pensionat i Grisslehamn och tråna efter Herr J. Det var kärlek i början av 1900talet det!

måndag 17 augusti 2009

Me vs den yttre maskin världen! Del 1

Ja nu håller jag på att spricka av irritation pga mitt beroende av andra och även över mitt beroende av små tekniska prylar som jag egentligen avskyr. Irritationen växer när jag tänker på de stora företag som utnyttjar mitt beroende och styr mig med sin vetskap att dom kan styra mig.

Just nu är det min mobiltelefon. Jag hatar den, vill slänga den i väggen, helst gräva ner den och aldrig mer se den och framför allt, aldrig mer höra den!
Den har krånglat från dag 1 när jag köpte den. Jag köpte monstret den 12 december 2007. Var då helt omedvetet om vad detta monster då var kapabel till, jag lurades av monstrets fina röda färg och monstrets förmåga att kunna lagra hela bokband i sig, jag var hänförd av monstret.
Det tog 2 veckor sen började det, den hängde sig, jag kunde inte avsluta samtal. Det var verkligen irriterande när mobilsvar gick igång hos motparten, det blir många inspelade röstsamtal från mig "Hej, Ullis här, hade inte tänkt att prata in men jag kan inte lägga på så ja, du kan ju ringa när du hör det här, få se hur långt detta meddelande blir, har snart lyckats få ur batteriet...."
Jag ringer Tele2 som jag köpt mobilen av och får till svar att du får inte en ny telefon förrän du har lämnat in telefonen 3 ggr.....

Så för att göra historien kort så har jag nu lämnat in monstret 3 ggr. Naiv som jag är så trodde jag då in min enfald att det bara skulle dimpa ner en ny telefon i min brevlåda nu efter 3dje reperationen. Icke sa nicke, tror ni inte att monstret ligger i bervlådan och lyser röd och ondskefull och det står ett litet fint meddelande på skärmen "Nu är jag hemma hos dig igen, jag har saknat dig *smilegubbe*"

Arg ringer jag tele2 som bemöter mig väldigt snällt och ringer Ericsson som säger att jag måste skicka in mina servicepapper och garantibevis så ska dom gå igenom saken....
Självklart så saknar jag ett servicepapper från första servicen som gjordes i maj 2008...
Så jag ringer verkstaden Anovo Nordic, när jag ringer så säger en maskinröst först att det kostar 19.90kr utöver den vanliga taxan, sen när jag väl kommer fram till verkstaden så säger dom att det kostar 125kr att få den handlingen! Jag flyger i taket. Herre gud ge mig för i h*vete mitt papper...

Så nu sitter jag här arg. Det som gör mig arg är att "dom" gör så här med flit. Det ska vara så jobbigt att få ut en ny mobil på garantin så att jag ska välja att köpa en ny istället. Å jag är så nära flera gånger att ge upp.
det som gör mig ännu argare är att jag känner mig så styrd. Jag måste ha telefonen, det är mitt viktigaste arbetsredskap och det gör mig beroende av dessa hemska företag!

Nu ska jag kontakta tele2 och begära att dom betalar de hutlösa pengarna det kostar att få ut ett jädra servicepapper!

to be continued...

lördag 15 augusti 2009

Kära storebror!

Det är så härligt när stora storebror kommer ut och hälsar på, alltså han som är äldst av mina två storebröder, för då använder vi vår underbara vedeldade bastu. Det händer inte annars. Ikväll var det extra mysigt då regnet öste ner så det smattrade på taket medans vedpinnarna sprakade och gnistrade. I samma stund försöker två trötta, utarbetade pensionatsägare och, ja jag vet inte vad bror har för ursäkt ;), komma på vad det heter när man är mer än en konditor. En konditor fler konditorer, konditörer, konditotorer.... vad heter det???
Det är ungefär den nivån vi har på samtalet efter en lång dag med matlagning till våra kära grannar som har kusinträff.

Kram
//en väldigt uppvärmd pensionatsvärdinna

Ps för att inte skapa avudsjuka i familjen så är det väldigt trevligt när lilla storebror är och hälsar på oxå! Även om vi inte bastar ;)

torsdag 13 augusti 2009

Tid för reflektioner.

Tack alla för denna sommar. Fy tusan vad bra den har varit. Nu kanske några av er där ute flyger upp i stolen och kastar yxor åt mitt håll då ni inte vill att sommaren ska vara slut. Det behöver den inte vara heller, men för mig är den det och det är super skönt. Jag älskar den klara luften som infinner sig, jag älskar den lätta vinden som för med sig löv, som likt mig, vill att sommaren ska vara slut nu.
Rotade fram ficklampan här om kvällen då jag skulle följa med mamma till sin lilla stuga. Mamma muttrade och fnös över att," usch nu är det snart höst". Jag känner mig som den där jobbiga typen som alltid ska tycka om det ingen annan tycker om och kuttrar att " å vad mysigt mamma, tänk, nu kan vi tända ljus och vekligen känna oss omslutna på kvällarna" Men jag kan inte rå för att det känns skönt.

Däremot så är det alltid lite ångestladdat att varva ner. Jag och Henrik kör dygnet runt varje dag hela sommaren. Så är det och det har vi valt, dels för att vi tycker det är kul och dels för att vi är lite knäppa ;) Då när allt plötsligt stannar av och bli tyst, då är det en känsla som infinner sig varje år som inte går att förklara.
En känsla blandad med värme, stress, glädje och sorg. Men till skillnad från andra år så börjar konferenserna innan sommarsäsongen är riktigt slut. Vi har första gänget här idag. Det gör ner varvningen lättare.

Den här sommaren har varit den bästa sommaren sen vi tog över Lyckhem. Då tänker jag inte på omsättning eller gästnattstatistik, även om jag tror att den också varit den bästa, utan jag tänker själsligt. Helheten har varit så klockren. Underbar personal! Underbara gäster! Underbart väder! Underbar mamma! Underbar svägerska med bihang!

Men jag ska inte hymla, jag har gråtit. En gång grät jag efter att andra gången samma kväll spillt ut en dricka från brickan när jag serverade. Jag var så trött och hade jobbat alldeles för mycket så allt snurrade en aning hela tiden. Så jag lyckas två gånger i rad, fast på olika personer sån tur var, vingla till med brickan så gästen blev blöt. Då gick jag in i köket och grät.
Jag grät även när jag lyckats hyra ut det enda rummet med toalett till någon annan än den jag lovat få rummet med toalett. En miss som jag lyckligtvis kunde ordna till och gästerna åkte här i från jätte nöjda.
Tyvärr har jag gråtit alldeles för många gånger över vårt nya bokningssystem, det är en saga som jag undrar när den ska ta slut.

Men nu sitter jag här och gråter inte. Jag är glad och jag har ont i fötterna. Sen är jag även en aningens sentimental. Jag känner sådan tacksamhet till alla som ställer upp för oss och gör detta möjligt för mig och Henrik att driva vår dröm. Ni vet vilka ni är vän som anställd, familj och dagispersonal! Hatten av för er!

//Ullis

fredag 7 augusti 2009

Tillökning i familjen!

Ja, nu är vi 6 i familjen. Jag, Henrik, Aaron, Erik, Holger och idag kom Bosse!


BOSSE!

Jag lovar, snart ska ni få höra om Bibbi, Bessi och Greta som är här på kollo :)

tisdag 4 augusti 2009

Fråga pensionatsvärdinnan!

Så här under sommarsäsong får jag otroligt många frågor, inte bara vart stranden ligger eller om jag kan fylla på toapapper. Utan om hur det är att leva och bo så här, går det runt? Vad gör ni på vintern? Hur många anställda har ni? mm.
I början blev jag lite förnärmad över frågan om det "går runt". Jag kände det lite som ett påhopp, varför skulle det inte göra det?
Men vid närmare eftertanke så förstår jag människor som kommer hit ut för första gången, hur ska dom veta vad vi sysslar med?
Så jag tänkte ha en liten frågestund med mig själv :)

JAg kan ju börja med första frågan och ja, vi går runt. Det blir ju kanske inget Ferrari köp nästa år, men vi går runt så vi kan leva på verksamheten året runt utan att behöva jobba med någonting annat.

Vi har en halvtids anställd och det är vår kära Vaktis. När vi har julbord, konferenser, bröllop och liknanade tar vi in extrapersonal, många av dom som jobbar på sommaren.
På sommaren har vi två tjejer som går om varandra morgon och kväll, så vaktis såklart, och sen har vi tagit in en extra i köket nu när vi haft så mycket i restaurangen.

Ja, vad gör vi på vintern förutom att pilla navelludd ;)
Det är mycket renovering och ombyggnationer, mycket tid till att ta emot bokningar för det kommande året, så alla konferenser håller ju på fram till november, december är det julbord. Januari hoppas vi för det mesta på att vi ska ta semester, det är bara den där lilla detaljen att vi ska slita oss härifrån.
Ibland är det svårt att unna sig ledighet för hela tiden känner vi att vi vill passa på när det inte är gäster här att göra om och fixa och dona. Men i år SKA vi! Nu är ni vittnen till detta.

Är det inte mörkt på vintern?
Jo det ska jag säga er att det är JÄTTE mörkt. Det tar ungefär till maj innan märket i pannen efter pannlampan har försvunnit, och jag gillar det av någon konstig anledning. Gatulampor är överskattat. Det finns inge mysigare än att ta kvällsprommisen med Erik på kärleksstigen (en lite skogsväg här ute som förr var byvägen) det är som att gå lite i en tunnel med grenarna som sluter om. Dunder härligt. Dock är det otrevligt när batteriet tar slut, har hänt mig en gång, och det blir verkligen becksvart. Jag såg ingenting, inte ens Erik. Hade sån tur va mobilen med som jag kunde lysa lite svagt med!

Får du inte lappsjukan?
Inte alls faktiskt. Trodde det skulle bli jätte jobbigt, men vi har så mycket folk här ute tills december ut så sen är det skönt att få rå om sig själv bara.
Det enda, och det är iofs inte så lite, är att jag saknar mina vänner i Uppsala väldigt mycket. Speciellt nu när alla har fått barn, tiden går fort och jag önskar att jag kunde vara en del i deras uppväxt. Tunga dagar känns det nästan outhärdligt.
Men det finns en hel del trevliga människor här ute som jag lärt känna som är dundermysiga så dom gör att det känns lättare.

Är det inte jobbigt att jobba med sin partner?
Ja och nej, självklart. Ibland går vi varann på nerverna, som i alla förhållanden. Ibland är det extra påfrestande när vi har riktigt stressigt. Men vi har drivit detta i 4 år nu så vi har hittat en bra balans mellan jobb och privatliv. Och sen är det ju bara så häftigt att få driva ett sådant projekt tillsammans. Känna att vi driver något framåt mot olika mål, och lyckas tillsammans. Henrik har alltid varit en väldigt drivkraftig människa från det att han var barn. Att han har introducerat mig i detta är jag evigt tacksam för. Att vara en entreprenör och arbeta sig framåt och jobba bara för sig själv är jätte utvecklande.

Fråga mer om ni vill, dessa kom jag på så här i skrivande stund bara.

Kram Ullis