Jo det är väl dags..

..att uppdatera lite vad som händer här. Förutom att det snöade 2dm i går kväll. Det där med att köra på asfalt var ju kul så länge (kort) det varade.


Men vi har stretat på här på Lyckhem ändå, för även om inte vädret hajjat grejjen med påsk, så är det faktiskt påsk snart och då ramlar det in gäster.

Jag vet inte riktigt vad det är, vet inte om det är vinterns hårda grepp om mig, eller vårstress, men jag har tappat min skrivlust en aning. Jag älskar att skriva på alla olika sätt och har haft bloggen som en bra forum för det. Men nu är det som bort blåst.

Och det är inte det att det inte händer grejjer, för det gör det, hela tiden som är värt att nämnas i bloggen. Som till exempel:

• Rådjuren gillar restaurang Lyckhem, lovar att vi har minst 3 klövar i rådjursmischilinen. För från att ha varit två små oskyldiga par, Donnan och Lillplutt och Greta och Nisse, har dom blivit Råger, Råbert, Rånja, Råbin och fan å hans moster. De är uppe i 20st som går här å krafsar om mat. Å blödiga som vi är, jag och Herr Pensionat, så gör vi allt för dom. Rådjurspellets, Havrekross, Äpplen, Päron, Sallad etc. En dag missade vi och mata... vad tror vi att vi ser på morgonkvisten? Jo, rådjursspår uppe vid ytterdörren.
  Jag kan riktigt se Råbert å grabbarna med de stora hornen skickar fram Lillplutt till människornas dörr, " Kom igen då, knacka på å fråga var käket är annars får du spö!"
  


• Sen har vi ju Aaron, vad finns inte värt att nämna i bloggen om Aaron. Han förgyller hela tillvaron här på Lyckhem med sitt eviga pratande. Här om dagen väckte han mig vid 6 på morgonen å tittade in med sina pigga ögon i mina halvt öppna å säger "Vill du ha kaffe älskling?"
  


• Å båtluffarpaket ligger nu bokningsbart på webben ! Magiskt och efter bara några dagar kom första bokningen! Det känns stort och kul. Å nu är det ju faktiskt så att det inte bara är till för båtluffen, utan denna båtlinje kan vem som helst boka sig en plats, så kan ni åka från våran brygga till Fejan å äta lunch och sen hem hit igen. Eller så åker ni till Refsnäs och tar bussen till Norrtälje å shoppar och sen hem hit igen. Bara så ni vet!
  
  


• Sen har "vi" sågat ner massor av träd. Vi märkte i alla fall på alla träd som skulle ner. Då skulle ni se på sur Pensionatsvärdinna. I midjehögsnö pulsade vi runt och skulle knyta färglada band runt träd vi skulle ha kvar, inte skulle ha kvar och vilka som var på tomtgränsen osv. OK, jag köper att det är jobbigt att pulsa i snö, det hade jag räknat med och klätt mig ordentligt. Men sen var det skare.... så ibland kunde jag gå på snön och ibland föll jag igenom, ibland föll jag jätte djupt då det säkerligen hade blåst upp som en vall över något trevligt stenparti. Jag fastnade många gånger, termobyxorna med det utomordentliga snöskyddet gav vika och mina skor fylldes med snö. Å det blir inte bättre när Herr Pensionat står ett par meter bort och gestikulerar: "Nej, inte det trädet, det trädet, NEJ det andra trädet, bakom tallen, Ullis titta var jag pekar" Bakom tallen... som om det bara fanns en tall där..... Det var tur att vinden blåste bort mina svordommar! Men fint blev det sen när alla träd var borta!
  
  


• Vi blev omnämnda i tidningen Metro som tips på Påskevenemang! Väldigt kul och jätte bra respons. Det ringde hela dagen igår och bokade och när vi tittade på gäststatistiken på hemsidan hade den 3 dubblats :) Det som var ännu roligare var att Hammenhögs Gästgiveri som jag berättade om i det här inlägget blev omnämd i samma artikel. Lustigt sammanträffande.
  
  


• En annan sak som kanske igentligen inte är värt att nämna, men som jag nämner en då eftersom jag tycker om att bjuda på mig själv, är att jag kört i diket och fastnat + kört fast i en snödriva. När jag körde i diket mötte jag bussen (som förövrigt kört i diket ca 3 gånger/dag under mars månad). Den gången jag körde fast i en snödriva var ganska så komiskt så här efteråt. Jag skulle hämta Aaron på dagis och det blåste storm så det hade drivit snö över vår lilla väg. Jag som kände att jag verkligen behärskar det här med att köra i snöstorm och sliriga vägar, trodde att jag skulle klara köra igenom en snövall som var lika hög som bilen. Det säger sig självt att jag var dömd att misslyckas.
  Jag insåg ju mitt misstag när bilen satt som fastjuten från alla håll å kanter och stolt som jag är så tänkte jag inte ringa Herr Pensionat. KAN SJÄLV. Jag överdriver inte om jag säger att jag höll på att skotta i säkert 40min utan att bilen ens rörde på sig. Då ringer Herr pensionat för han undrar vart jag tagit vägen. Jag får krypa till korset och be honom komma. Jag var väldigt upprörd när han anländer så när han frågar hur länge jag har stått här får han bara en sur blick och han gör rätt i att inte fråga något mer!

Ja lite info om vad som hänt här på gården under min bloggtystnad. Nu inväntar jag vår vinleverantör som ska komma och prova lite viner för att sätta en ny vinlista. Även bestämma vilka viner som passar till vår utsökta påskmeny!

Kram

Ullis