Sitter i soffan och kikar över skärmen på min underbara son. Han sitter inlindad i en filt efter att ha badat tills badvattnet var kallt :) Jag fick övertala honom att kliva upp nu! Jag blir överöst av sådan kärlek och tanken på att vi när som helst nu ska få en till liten guldklimp som förgyller vardagen så som Aaron gör, känns så overkligt.
Sen julafton har jag tagit det väldigt lugnt. Inga promenader och inga större kraftansträngningar. Att fylla år först på året känns som ett plus i tillvaron istället för sist. Men självklart hade det inte spelat ngn roll. Men nu har vi klarat gränsen. Så jag, Aaron och hunden knallade ut på en prommis innan lunch idag som jag hoppas ska göra susen och sätta igång mina värkar. Men det visar sig, Herr Pensionat ligger nerbäddad och är jätte förkyld så det gör ju inget om det går några dagar till.
Jaha, nu ska det spelas spel :)
Så jag får återkomma!
Kram Pensionatsvärdinnan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar