Hej

Från omedveten till medveten och allt däremellan.
Bloggen är under uppbyggnad efter att ha avslutat mina 10 år som pensionatsvärdinna. Nu väntar nya spännande utmaningar och tanken är att jag ska reflektera de här, ibland, när jag känner fört!

Välkomna :)



torsdag 23 december 2010

Holger, du fattas oss!

Ett år har gått sen Holger somnade in.
Han var världens finaste trots att han snodde mat från diskbänken,
la möss på trappen, uppfostrade Erik att vara mer en katt än en hund, när Erik började sitta på fönsterbrädorna som valp började vi ana oråd ;)

Det är tomt utan dig Holger!



onsdag 22 december 2010

Jullov kan jag lova!

Sista helgen gick lika bra som alla andra helger. Det har varit sååå kul och sååå häftigt. All beröm vi fått ska jag spara i en liten ask i mitt inre och ta fram när jag tvivlar! För gästboken låg så fint och prydligt i vårt kontor å samlade damm till bättre behövande... typiskt.

Men som rubriken utlovar så har vi här på Lyckhem Jullov för fulla muggar. Vi myser, dricker julmust, rullar i snön, Herr Pensionat plogar å plogar så stackars Bosse lär behöva jullov snart han med!

Här får ni lite bilder tagna av Herr Pensionat, Henrik Ahrnborg.



Herr Pensionat gick upp i natt å fotade fullmånen! ser ni snön som gnistrar? Så underbar bild!








Parismössan :)




lördag 18 december 2010

Sista sittningen!

Ikväll är det sista sittningen. Känns väldigt skönt men lite tomt som alltid. Nu väntar en lugn vinter med mycket renoveringar och förhoppningsvis även lite ledig tid för familjen Pensionat.
Mitt mamma hjärta blöder en aning då Aaron har fått sova borta 4 helger i rad och nu tydligt satt ner foten att det vill inte han något mer. "Jag vill va hemma mamma!!" Igår skulle han ha åkt till farmor och farfar, där han vanligtvis stormtrivs och slänger sig i bilen när vi säger att han ska få åka dit. Men han ville inte, han sa till Herr Pensionat
" Pappa jag vill va hemma och älska dig"
Herr pensionat som inte riktigt lyssnade sa glatt,
" Åå Aaron jag älskar dig oxå"
"Nä pappa, jag vill älska dig hemma!"

Aaron fick stanna hemma den här helgen, vi hade inte hjärta att släppa iväg honom och det gick bra att ha med honom i restaurangen igår kväll. Å i kväll sover Aarons underbara faster kvar och tar hand om honom. Sen har vi lite mer än 2 veckor tillsammans med Aaron då han även ska vara ledig från dagis.

Så ikväll åker julmaten ut för sista gången och grisen Greta har gjort sitt för iår!


torsdag 16 december 2010

Björkö, livet på en pinne!

Vaknar, försent som vanligt det har blivit en vana den sista veckan, skyndar upp och möter Aaron och Herr Pensionat sittandes i soffan med täcket halvt över ansiktena. Det var Laban på Tv och Aaron tyckte det var lite läskit så Herr Pensionat spelar med.
Myser en stund i soffan för att sen skynda på för att inte komma allt försent till dagis.

In i bilen, på med "mors lilla olle" på högsta volym och så iväg. Med den knallgula reflexjackan, som jag fått av Herr Pensionat, och pälsmössan på, som jag fått av mamma och ja ja jag ska inte glömma mamma, du har köpt den i Paris! ;)

Vi beger oss ut på Björkös snöiga slingerstig och jag känner mig nöjd med att jag är ute i tid så jag inte möter bussen, det är så drygt att backa hela vägen tillbaka.
Framme på dagis lufsar vi upp, jag och Aaron, och kommer in i värmen. Samtidigt kommer 3 andra familjer varav 2 alltid har lite bråttom då dom ska hinna tillbaka till passbåten som tar dom ut till ön. Det är inte bara jag som har tagit på mig den fina knallgula reflexjackan, det är nämligen högsta mode här på Björkö, karl som kvinna, gammal som ung har vi gula reflexjackor.
Det tjötas lite om den kommande stormen och sen skyndar alla föräldrar iväg igen.

Jag kör hemmåt igen och möter grannen som är mellan 85-90år körandes elgegant, men jag har slutat vinka när jag möter henne, för hon ser aldrig att det är jag. Samma granne, för några år sen, berättade vaktis att han mött henne en tidig morgon puttandes på en gammal kälke full med ved. Ni vet en sån där kälke som man kan stå ibak och sitta i fram, lite som en spark.
Vaktis skällde på henne att hon minsann var för gammal för att putta så mycket ved. Så han knöt fast kälken i dragkroken och tanten som vägra sitta i bilen då hon måste ha koll på veden stod elegant bak på kälken.
Det ekipaget skulle jag vilja ha sett!

Kommer hem fixar frukost till Herr Pensionat och hans kompanjon som ska hjälpa till i köket idag. EFter en liten stund ringer Björkö Miljöh Teknink och berättar att han och Klang ska komma och hämta våra grovsopor. Så nu är dom här så det är lika bra att sätta på lite kaffe till Kling och Klang innan dom fortsätter iväg.

Ja, det var mitt Björkö i korthet. Nu ska jag, efter att ha drukit kaffe med Kling och Klang, baka julgodis för hela slanten!

Sista helgen nu.

Kram
Ullis

måndag 13 december 2010

En tidig kväll för pensionatsvärdarna.

Efter en skön dag där vi kunnat komma ikapp med sånt som släntrat efter lite. Herr Pensionat har röjt ute, städat upp och gjort snyggt. Han har även inspekterat muddringen nere i viken där vår nya brygga snart ska ta form, ska bli spännande. Själv hann jag aldrig ner för att titta innan det blev mörkt då jag suttit vid skrivbordet hela dagen.

Men vi är båda så trötta efter helgen så nu ska vi krypa ner i soffan med varsinna täcken och kanske till och med somna till lite.

Nu håller vi tummarna att Aaron sover ostört oxå :)

Go natt

Kram
Ullis

Det här om det som hänt.

Vi har jobbat arslet av oss denna helg. Tack all underbar personal som jobbat så bra och bara lett när det visar sig att Pensionatsvärdinnan har överbokat lite :) Å tack alla gäster att ni kom, åt och njöt!
Men det gick bra och trötta var vi allihopa när de sista gästerna åkte efter frukosten på Söndag.

Precis när frukostserveringen började ebba ut och gäster började checka ut berättade Herr Pensionat vad han hört på nyhetsmorgon. En självmordsbombare i centrala stockholm. Det känns ofattbart och overkligt. En konstig känsla sprider sig när jag tänker på att jag sprang runt här i min lilla bubbla med känslan att hela världen kretsar runt vårt lilla julbord, samtidigt så planerar någon, bara några mil bort, att spränga sig själv.

Jag berörs av att mannen i fråga hade familj, jag berörs över att han var i min ålder och jag berörs även av hur dåligt han måste ha mått.
Men något som berör mig på ett helt annat sätt är folkmassan runt omkring. Först handlar dom instinktivt och flyr, men sen tar hjärnan över och många vänder sig om för att filma med sina mobiler eller annat.
Detta berör mig på ett konstigt sätt. Skulle jag handlat likadant? Har vi här i Sverige en sån konstig verklighetsbild? Allt ska dokumenteras, läggas ut på FB, youtube bloggar och har man ännu mer tur kanske aftonbladet eller någon TV kanal vill köpa skiten. Ju närmre och ju hemskare bild desto mer eftertraktad är den.

Jag är inte emot att det dokumenteras och visas bilder på krig, terrordåd, svält och liknande. Det behövs för att uppmärksamma världen, inga tvivel.
Men när jag såg det här med folkmassan i Stockholm så fick jag avsmak för att dom verkade så oberörda. Det kändes som om dom såg det genom sina Iphones och inte att det hände här i vår verklighet.

lördag 11 december 2010

Julbord i massor!

Gårdagens sittning gick super bra. Jag mår bättre, inte bra, men mycket bättre. Jag måste faktiskt krypa till korset och erkänna att jag är en liten piplisa när jag blir sjuk. Inte det att jag blir förlamad och måste ligga i horisontelt läge så fort febern slår in. Utan mer att jag vill att alla ska veta att jag är väldigt sjuk. Påminna liksom, sucka lite högt och stöna efter att fått snyta mig för femtielfte gången. Herr Pensionat däremot bara biter ihop och kör, inget pipande här inte.

Och eftersom han inte piper tycker jag att jag kan passa på att pipa för två!


Jag och Lillan, på bilden nedan, har precis serverat frukost till våra gäster och det våfflas och mumsas på Herr Pensionats goda bröd.

Fina små kroppsavtryck har vi i snön också efter att några gäster badat bastu och rullat sig i snön.


Det är så mysigt att ha Lillan här. Hon har vart med sedan vårt första julbord 2005.
Inget julbord utan Lillan liksom :)

Nu ska lunch sittningen förberedas och även kvällens så allt flyter på smidigt.

torsdag 9 december 2010

Sjuk!

Jag är sjuk. Jag är lika sjuk som Herr Pensionat tror att han är sjuk när han bara är hälften så sjuk som jag är nu.
Har tvingat i mig färsk ingefära och ska nu toppa med panodilbrus, berocca och honungsthe.
Denna dunderfökylning finns inte de närmsta 3 dagarna. En pensionatsvärdinna har inte tid med det i juletider.

Idag kom Aaron å klättrade på mig när jag låg febrig i soffan.
Jag: Aaron, var försiktig med mamma nu, jag är lite sjuk.
Aaron: Varför?
Jag: För att jag har fått några baciller på mig.

En stund senare när jag ger Aaron en kram
Aaron: Mamma, va lite försiktig med mig för jag har silver på mig.

Efter en stund förstod jag att han menade baciller :) Sött!

Kram
Ullis

onsdag 8 december 2010

När katten är borta...



Man kan inte alltid lita på personalen med tanke på att vi serverar Äpple och rönnbärs glögg från Norrtelje Bränneri ;)

måndag 6 december 2010

Misstag.

Så har vi avverkat en konferens med julbord också, blev super mysigt och intimt då det var en liten grupp. Så skulle jag nästan kunna ha det varje dag. Trevliga människor och perfekt julstämning med lagom många gäster!
Jag lyckades göra världens dunder tabbe. En sån man bara inte får göra. Så igår ville jag ta mitt pick och pack och bosätta mig i en stuga långt upp i bergen där ingen har möjlighet att träffa mig. Eventuellt att hunden hade kunnat få följa med.
Men tack vare underbar personal, och ännu mer underbara konferensgäster tror jag att summan av kardemumman blev bra.

Nu är det bara jag som måste komma på banan igen. Nästa konferensgäster kommer om 2h.

Kram
Ullis

lördag 4 december 2010

En blogg med bilder!

Hemgjort godis

Hissad gran


Ljusmys


Julkulor och örhangen som vi säljer

fredag 3 december 2010

Morgonbak!

Imorse klev jag upp kl 7 för att baka färdigt för helgens julbord. Gick först ner till pannan och tände den så det är varmt å gött till våra gäster.
Saffransbiscotti, julkola och sockerkakan är färdiga. Men jag måste säga att vi har världens sämsta slickepott. Är det inte meningen att den ska vara lite böjbar för att få ut allt ur bunken? Vår är stenhård....

Kram Ullis

Ps. jag vet att layouten inte är så fin här på bloggen, jag tröttnade efter ett tag. Lovar att göra den finare snart!



onsdag 1 december 2010

Vacker morgon!

Denna kyla oroar en stackars Pensionatsvärdinna då vi har 17 byggnades i runda slängar som kan få för sig saker när termometern visar minus. Jag känner mig väldigt maktlös och får flashbacks till förra vintern när allt frös. Till och med här hemma. Vi har ca 15 toaletter att välja på här på anläggningen men ingen gick att använda på 3 dygn. När jag var uppe och handlade på affären passade jag på att göra mina behov. Det var fruktansvärt. Då kunde inget muntra upp mig. Herr Pensionat slet som ett djur för att släppa isproppen här inne hos oss iaf. Det var tur att Aaron fortfarande hade blöjor.

Än så länge har jag positiva tankar om vintern, inte bara positiva men det är bara dom jag tänker släppa fram.
I dag är det så vackert, det måste ha vart fuktigt i natt för alla träd är vita och himlen är klar blå och solen lyser. Jag tänker njuta av det när jag sitter här på kontoret en stund. Sen ska jag in till tvättstugan där det har fryst och då kommer jag ha mörka tankar.
Men inte nu.
Nu är det vackert och jag har fötterna på en fårskinsfäll och Erik ligger på fötterna och värmer.
Det är underbart. Så det så.

Kram
Ullis