Det gör ont när knoppar brister!

Våren är här! Våren är här! Våren är här!
I söndags gick jag med shorts hela dagen, enda till kl 21.00 var jag ute med shortsen på!
Jag gillar våren och det är så vackert. Men uttrycket "det gör ont när knoppar brister" är väldigt träffande. För våren är en årstid som innehåller så mycket känslor och förväntningar. Det känns som om jag inte är ensam om den här vårtröttheten som infinner sig. För mig beror det mycket på att jag vill så mycket. Det känns som att kliva upp ur en dvala, specielt efter den här vintern, och jag vill bara att allt ska hända nu på stuberten. Men sen vi fick Aaron så har jag lärt mig att leva lite mer i nuet. Han kräver sin tid och uppmärksamhet och tillåter inte att jag springer iväg på det ena efter det andra. Vilket är super skönt och underbart, men ibland även lite stressande för en nipprig pensionatsvärdinna som jag.

Vi har haft så mycket att göra i verksamheten. Mycket folk som kommer och ska konferera och gifta sig omvart annat. Det är super kul och jag känner hur jag bubblar inombords när jag ser hela Lyckhem fyllas av folk. I alla rum och stugor. Det är det här vi sliter för. Det är det här som gör att vi överlever vintern.

Men våren blev så kort i år. Den började så sent så mycket ligger lite efter i min vårplanering. Bloggen är tyvärr en av sakerna som jag prioriterar bort först när det blir för mycket. Typiskt, för det är endå något jag tycker är väldigt kul.
Men sen är det det här med fönstrena. Vi har ju endel fönster. Jag vet inte exakt hur många, och det kanske är tur, att jag inte vet!
Men det är väl dags att beta av ett då och då. I min fantasi så hade jag alla fönster färdigputsade till det första bröllopet gick av stapeln. Men äsch, jag har ju halva maj och juni på mig!

Kram Ullis