Avkylning!

Idag har jag jeans på mig. Det är helt underbart. Det var faktiskt behövligt med en avsvalkande dag. Det var ett tag sen jag kände den här energin som jag känner idag. Värmen har nästan knäckt mig och Herr Pensionat. Att det bara väller in folk tänker jag absolut inte klaga på. Men att arbeta långa dagar i denna hettan tär mkt på oss.

Men, idag känns det som bort blåst!

Imorgon kommer det reportrar från tidningen Lantliv och ska spendera en natt. Ska bli spännande och se vad det blir för repotage!

Stackars Vaktis!

Här kan ni läsa om förra missödet med brevlådan. Det här kan ju bli en rolig följetång :)
http://ulrikas-lyckhem.blogspot.com/2009/07/skadegladje.html

Blood, sweat and tears!

Å herre jisses... jag rinner snart bort! Vi har haft en fullsmockad helg både på boendefronten och i restaurangen. Oj vad vi har jobbat. Så har jag så grym personal som ställer upp och sliter i värmen. Utan dom vore detta inte möjligt.

Nu ska vi servera middag till några båtluffare innan vi drar till Fejan för att koppla av en liten stund!

Men först måste jag bara berätta något roligt som hände alldeles nyss i skrivande stund!! En gäst råkar backa in i vår lilla stubbe där vi och vaktis har våra brevlådor. Det hände förra årat oxå och då var det bara vaktis brevlåda som blev helt platt, på våran blev det inte en skråma. Så vaktis köpte en stor ful plastbrevlåda som han sa måste tåla det mesta!! Nu har det alltså hänt igen. Inte skråma på vår medan vaktis fula brevlåda nu är ännu fular. Jag kunde inte låta bli att fnissa!
Skadeglädje heter det visst :)

Kram
Ullis

Lägesrapport!

Läget som råder på Lyckhem för närvarande är: Varmt, varmt och lite mer varmt. Det strömmar in folk på kvällar och mornar men på dagarna ser vi knappt en kotte... Kan dom ligga på stranden mån tro? :)
Det är skönt med några timmars stiltje så vi hinner med att fixa lite.

Det är sådan skillnad att leva här på sommaren jämfört med vintern. Jag och Henrik lever ihop, jobbar ihop och sover ihop dygnet runt alla daga i veckan, sommar som vinter. På vintern måste vi komma ifrån varandra ibland för att kunna uppskatta varandras små egenheter. På sommarn jobbar vi, lever, och bor ihop oxå, men det känns inte som vi ses. Idag tog Henrik tag i mig, då vi serverat lite lunch till två scottar som inte visste att vi inte serverar lunch egentligen, och sa " Ska vi ses hemma 5min och bara umgås, du och jag??"
Nu tänker ni snusk.... men det var det inte tal om, utan bara att sitta ner i soffan tillsammans. Tätt ihop och prata annat än jobb i 5min. Det blev inte mer än 5min, men oj vad dom 5 minuterna ger mkt.
Annars blir det bara jobb jobb jobb. Vi pratar med varann i luckan, "Ullis, kolla vilken stekgrad 5:an ska ha" "Henrik, fram på bord 23!" "Kan du byta glödlampa i rum 14?" etc etc Så låter våra samtal 90% av vår tid tillsammans.

Sen pratar vi även utveckling. Och jag har kommit på mig själv med att inte vara lite neggo till teknisk utveckling. Jag drar mig för att köpa en ny dator, känns läskit och främmande.... vi har även pratat Iphone. Det verkar ju som en bra idé.... kan ju ha mailen även där och så. Men näää det känns jätte jobbigt att behöva lära mig.
Ja ni hör hur jag låter, och jag börjar bli lite rädd för mig själv... måste komma in till stan lite oftare tror jag :)

Men apropå teknik så har vi nu fått den nya lilla svarta boxen som skatteverket satt in som krav på alla restauranger. Den är jag oxå lite rädd för. Mest för att jag ska göra ngt fel med den och sen när vi får en kolla så kommer jag få en arg blick av skattemasen som säger " Men lilla fröken, det här ser INTE bra ut.... "

Å apropå lilla fröken så hade jag en liten diskussion häromkvällen med ett par gäster som var mindre nöjda över ett getingbo som befann sig på en av stugorna. Vilket jag självklart beklagade och sa att jag skulle ordna under kvällen. ( Vi är experter på detta område då det händer då och då att getingar bygger sina bon här ute på landet) Men gästerna i fråga betvivlade mina kunskaper och ville prata med ägaren.... Dom blev lite ställda när jag förklarade att dom pratade med ägaren.
Det ät inte första gången jag får en tappad haka i mitt synfält när jag presenterar mig som ägarinna :)

Vi hörs snart igen, nu är det snart dags att slå upp portarna igen för restaurangen.

Kram
Ullis

Lyckad kväll!

Fullbokat. Nöjda gäster och en fin solnedgång. Vad mer kan man begära en kväll som denna?
Nu njuter pensionatsvärdinnan. Jag kommer inte ens ihåg hur det var där i mitten av februari när jag aldrig trodde att snön skulle försvinna.... va det här??

Kram
Ullis

Blå blå himmel för oss!

Vilket väder vi har. Å vad parasollen gör sig bra ute på uteserveringen. Det var värt att knö in dom i den lilla lilla golfen :)

Nu är min älskade bil färdig och kommer hem till mig ikväll. Det som var tokit med den var att det saknades en bult på generatorn så generatorremmen hade gått av och så behövde framvagnen justeras ordentligt. Så det var inte värre än så..... några tusenlappar senare. Ja jag passade på att köpa nya däck oxå. Vill ju vara rädd om min fina sportbil!

Ikväll är det mkt bokat på restuarangen och alla sängar är fullbokade. Underbart!

Vi hade en väldigt lugn onsdag med bara ett fåtal matgäster och några boende. Så jag och Henrik passade på att ta en lugn kväll och överlät restaurangen till personalen. Känns så konstigt att inte vara där och peta och se till så allt går bra.

Det är inte det att jag inte litar på personalen, för det gör jag verkligen. Vi har jätte bra personal. Det är nog bara ngt som kallas för kontrollbehov :)

Så jag sprang nog här nere halva kvällen ändå!

Det var så lugnt så min kära servitör passade på att fota lite.

Varsågod!

//Ullis

Mardrömsresan till Norrtälje!

Varje tisdag kör Roslagstvätt ut lakan och dukar och sånt som vi behöver. Så varje måndag ringer jag och beställer hur mycket jag ska ha. Men inte denna måndag. Dagvill som jag är just nu då varje dag känns som lördag så slog inte ens tanken mig. På tisdag morgon kommer jag till insikt, både vilken dag det är och att jag inte beställt några lakan.
Det var ju inte så mycket att göra mer än att ringa in personal som kunde jobba istället för mig och sen bege mig till Norrtälje med min annorlunda sportbil.
Min älskade sportbil tjöt som en stucken gris hela vägen. Så det var inte annat att göra än att ringa bilverkstan och fråga om jag kunde svänga in för att kolla vad det var.
Underbara som dom är på Mekasin så tog han emot mig och konstaterade att jag inte skulle köra en meter till....
Jaha, där stod jag med bilen fullastat av smutstvätt och inte en kotte som kunde hämta mig.
Jag kan ju inflika med att detta hände i tisdags = årets hittills varmaste dag!!

Jag får låna en lånebil tillslut. En liten golf. Jag får precis igen bildörren efter att ha tryckt in all tvätt i den extremt lilla bilen. Konstaterar att AC inte finns.
Beger mig in till Norrtälje, svetten rinner längs hela ryggen. Byter min smutsiga tvätt till ren tvätt inne på Roslagstvätten. Sen är nästa mål Rusta. Här ska handlas solstolar, flytvästar, parasollfötter, entrémattor och lite till. Nämnde jag att golfen var väldigt liten?
3 ggr fick jag packa om för att få igen dörrarna. Sen börjar klockan bli mycket och öppning för restaurangen börjar närma sig. Herr Pensionat mindre nöjd med situationen då Aaron inte vill samarbeta och han har massor av mat som måste lagas.
Jag jagar barnvakt medan jag väntar på att bli hämtad på bilverkstan.
Stress, värme, dålig mottagning i telefon, han som skulle hämta mig hade ingen bensin i bilen, lite mera stress.
Förlossningsandas är faktiskt ett bra knep att lugna ner sig. Så jag stod och förlossningsandades ett tag och sen löste sig allt och jag kom hem. Gästerna började droppa in lagom till att jag fått på mig förklädet och kvällen blev lyckad.

Jag ska inte glömma beställa lakan någon mer gång!!

//Ullis