Jag ska inte ge upp...får inte ge upp!

Det har varit lugnt på bloggfronten ett tag. Jag har inte orkat, inte hittat ord eller formuleringar.

Jag försöker verkligen hålla modet uppe. Försöker se det vackra i det vita som omger oss från topp till tå. Försökt hålla ihop när avlopp efter avlopp fryser till is. Jag är maktlös. Det sista denna vargavinter ska få ta från mig är min uthållighet, för jag är inte bara envis och tålmodig, jag är mamma oxå och då måste man hålla ihop.



Nä, jag håller inte på att dö, även om det känns så. Nu har vi inget vatten någonstans. Idag frös den sista byggnaden. Även om jag har svurit när jag fått bylta på mig och gå ut för att gå till toa och rinnande vatten så jag iaf haft en möjlighet. I morse försvann den.

Snön kan jag leva med, men inte denna kyla. Luftvärmepumpen la av igår och det var precis så vi kunde hålla värmen hemma. Jag brukar tänka att rådjuren har det värre. Jag ser utanför fönstret hur dom pulsar fram med snö upp över halsen och hoppas på att vi fyllt på matförrådet åt dom. Det gör vi. Hela tiden. Vi är skyldiga att hjälpa varandra.... är det inte på tiden då att Donnan och gänget kommer och värmer upp alla vattenledningar? Så som vi donar och fixar så dom ska få käk?



Herr Pensionat är ju för rolig ibland. Efter att ha tillbringat istort sätt en hel dag med att försöka värma avlopp, skotta hit å skotta dit, springa med elelement, och rusa/pulsa upp till proppskåpet för att byta propp etc etc. Så går han ut å fäller ett träd mitt i djupa snön bara för att ha något att ställa saltstenen på åt rådjuren.... Han är rolig han!

//Ullis

Surtant på rysk vildhäst!

I morse vaknade jag verkligen på fel sida. Jag kände mig lite smått irriterad på hela tillvaron, Aaron som bara gnällde vilket säkert var en följd av mitt dåliga humör, att kontoret ALDRIG städar sig självt, att jag borde lyssnat mer på Herr Pensionat när han sa att jag borde 5 dubbla saltmängden i brödet jag bakade i går kväll, att Bygglov inte kommer hit och renoverar allt som ska renoveras. En sådan morgon var det.
Jag tänkte att en prommenad med en kär vän skulle säkert pigga upp mig så med mobilen intryckt mellan axeln och kinden och med en sprattlande Aaron under mig som inte ville ha overall. "inte ovelol, jacka mamma, Aaron ha jacka!" , ringde jag henne och vi bestämde träff uppe i Stridsby hos en annan vän. Denna "annan vän" har införskaffat sig 8st ryska Basjkirhästar som hon kommer ha turridning med framöver. Så av en slump så hamnade jag på en sådan på förmiddagen och vi red ut på en jätte trevlig ridtur.

Det var super mysigt och så skönt att glömma bort mitt dåliga humör! Herr Pensionat var nog ganska så nöjd han med som slapp mig hela förmiddagen :)

Nu ska jag packa för morgondagens utflykt till Kungsberget! Vad har jag att vara sur över egentligen??

Kram
Ullis

Båtluffa i norra Stockholms Skärgård!

Nu har vi fixat det. Projektet är i hamn och den 1 juli kommer första turen från Refsnäs brygga gå av stapeln. Det känns jätte kul att tillsammans med Fejan, Arholma Nord och Enskär sjötransport kunna erbjuda er möjligheten att ta er ut i skärgården och sen hem igen.

Båten kommer gå 2ggr om dagen, en förmiddagstur och en eftermiddagstur. Tidtabell kommer så snart SL har kommit ut med sin tabell, det kommer nämligen att passa med bussarna in till Norrtälje.

Vi har länge tyckt att det är katastrof att det inte går att ta sig mellan Ö-arna här uppe i norr med båt. Till slut kände vi att ska det hände något så får vi ta tag i det själva. Så tillsammans med de ovannämnda företagen har vi alltså gått ihop och finansierar själva en båtlinje, där ni förbokar er plats. Ni kan alltså ta er från Refsnäs, som ligger 15min från Norrtälje och en bit innan Kapellskär, ut till oss eller Fejan eller Arholma över dagen och äta god mat, eller kika på utställningar och muséum och sen hem igen.

Men framförallt tycker jag att ni ska prova vårt båtluffarpaket. För 1350kr/person får ni 3 dagars Ö-luff med boende hos oss. 3 helt olika ställen men helt fantastiska på sitt sätt.
Arholma med havets som närmsta granne och äventyret runt knuten!
Lyckhem med närhet till både hav och lummiga skogar och god mat och dryck!
Fejan med den berömda skärgårdskrogen precis vid vattnet och spelningar och fest nästan varje dag!

Eller, varför inte lyxa till det och låt oss servera dig middagen på alla ställen, lakan och städningen ordnar vi och varje morgon står frukosten serverad 2750kr/person

Så snart onlinebokningen är igång så länkar jag dit, jag lovar.
Maila mig för mer info ulrika@lyckhem.nu

Detta kan ni drömma er bort till så glömmer ni kylan utanför dörren en stund!

Kram
Ullis

Jag, djuren och marknadsföringen!

Jag säger det igen, oj vad snö vi har. Det är helt otroligt, och väldigt mysigt! Jag har, tack vare mitt förra blogginlägg, fått erbjudande om att FÅ ett par längdskidor. Det är ju helt otroligt vad folk är givmilda. Jag blev väldigt glad, så nu ska jag bara på jakt efter pjäxor :) Idag vill jag inget annat än ge mig ut i solen och bara njuta, men jobb först...

Med snön kommer även alla djurspår. Det är helt otroligt vad djur vi har runt oss. Dels har vi våra fina rådjur. Det är 2 olika par som kommer mest. Ena paret är stora och fullvuxna, ena med horn och den andra utan, Nisse och Greta kallar jag dom :)
Sen har vi ett mindra par, oxå en tjej och en liten liten kille som har 2 bollar som antagligen är början till horn. Donnan och Lillplutt får dom heta!
Dom äter all fågelmat! Fast fågelmaten är 2 meter från husväggen kommer dom obekymrat och bryter upp diverse fågelhustak och mumsar i sig. Ibland knackar jag och Henrik på fönstret för att meddela att fåglarna oxå är hungriga. Då blänger dom oförstående på oss! Hihi, jätte charmiga är dom och jätte ulliga. Dom har väl fått så tjock päls äv denna vinter.

Sen har vi dom mindra omtyckta vildsvinen. Dom är säkert söta på sitt sätt, men dom förstör stigarna där jag och Erik prommenerar. Å det är inga dåliga hål ska jag berätta! Ibland får Erik för sig att han ska rulla runt i det grisarna har bökat upp. Jag anser inte detta som en bra idé, grisdreggel i min hunds päls... Nej tack!

Men med skräckblandad förtjusning kan jag berätta att det vandrat runt ett Lodjur här! Först för någon vecka sedan hittade jag ett spår i skogen som jag tog kort på med mobilen (nä jag kan inte lägga ut bilden då min dator påstår att jag ska ha en skiva medskickad från Ericsson när jag fick min mobil, där jag kan installera så jag kan föra över bilder MEN ICKE...frustrerande)

Det visade sig iaf vara Lo. Sen i förrgår när Herr Pensionat kom hem sent på kvällen efter att det snöat så hade Lodjuret gått rakt över gården, in under Stora Annexet, sen tillbaka förbi garaget och sen upp i skogen!!!

Den kvällen riggade jag och Herr Pensionat (mest Herr Pensionat, men jag övervakade det hela) upp en kamera som filmade hela natten! Nu går den varje natt och varje morgon snabbspolar vi igenom det hela.

Det enda som syns är Nisse, Greta, Donnan och Lillplutt. Och så tidningsbudet, i natt kom han 04.22!

Men vi ger inte upp, vi ska få fast rovdjuret på film :)

Nu måset jag fortsätta med marknadsföringen. Vi måste ju synas också, väldigt dumt att renovera alla rum och sen kommer ingen och bor!

Kram Ullis

Ps. Väldigt kul att Heja Abbe vann stora bloggpriset! Stort grattis :)

Aaron 23 månader...

Ibland blir jag helt förundrad över min lilla pojk! Måste bara berätta vad han sa idag när han satt vid köksbordet och lekte med de två apelsinklyftor som var kvar.

"Hej" sa han och drog en klyftan mot den andra "Hej" sa han igen.
"E du a(r)g" "Nä, lessen" "jaaa" så drog han bort ena klyftan "nej stanna" så drog han ihop klyftorna "pussas" så pussades apelsinklyftorna "Å neee smaka bajs"

Haha, jag kan inte annat än å le!

Att skida eller inte skida!

Oj vad snö det är ute! Jag har nog inte upplevt en sån här vinter sen jag var liten. Nu har jag tänkt i över en månads tid att jag ska köpa längdskidor. Det är ett roligt kompliment till sparken! Med sparken är jag ju lite begränsad då det sandas så mycket överallt och att det inte funkar i skogen. Men med skidor kan jag ta mig överallt.
Men varje gång jag tänker på att inhandla skidor så tänker jag "nä nu har snön legat så länge så den försvinner säkert vilken dag som helst, så står jag har med mina nya skidor och lång näsa" Eftersom jag har tänkt så i över en månad så är ju risken stor att min farhåga besannas.
Men jag kanske ska slå till i morgon när vi ska in till Stockholm på möte.

Jag hade tänkt att erbjuda mig att köra imogon till mötet, Herr Pensionat kommer sätta morgonkaffet i halsen!!

Kram
Ullis